SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1966  
SEKULARISATION sek1ularis1aʃω4n l. se1-, l. -ɯl-, äv. -atʃ- (- - - - -tschón Dalin), r. l. f. (m. Weste FörslSAOB (c. 1815)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. sec-)
Etymologi
[jfr t. säkularisation, eng. secularisation, fr. sécularisation; vbalsbst. till SEKULARISERA]
sekularisering. Meurman (1847). — särsk.
1) teol. motsv. SEKULARISERA 1. Sedan .. (jesuitpatern A. Muckermann) beviljats sekularisation av katolska kyrkan kunde han fr. o. m. år 1927 fullt gå in för uppgiften att som fri forskare leda avdelningen för eugenik vid tyska rasbiologiska institutet. UNT 1929, nr 10344, s. 1. 2SvUppslB (1953).
2) i sht hist. motsv. SEKULARISERA 2. Weste FörslSAOB (c. 1815). De stora kyrkogodsens sekularisation. 3NF 1: 866 (1923).
Spoiler title
Spoiler content