publicerad: 1967
SELOT selå4t l. selω4t l. ZELOT selå4t osv. (selót Dalin; rimmande med hot Wadman Saml. 2: 126 (1835)), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. 1:o I ä. tid användes stundom den grek.-lat. formen zelotes. (Jesus) vthwalde (till apostel) .. Simonem som kallas Zelotes. Luk. 6: 15 (NT 1526; äv. i Bib. 1541 o. öv. 1776; Bib. 1917: som kallades ivraren); jfr 1. 2:o Enstaka förekommer ordet ss. adj. hos Annerstedt UUH Bih. 3: 95 (i handl. fr. 1706: en zelot man).
Ordformer
(selot 1889 osv. zelot 1703 osv. zelote 1691. zeloter, pl. 1680 osv.)
Etymologi
[jfr t. zelot, eng. zealot, fr. zélote; av kyrkolat. zelotes, av gr. ζηλωτής, ivrig efterföljare, beundrare, selot, vbalsbst. till ζηλόω, nitiskt efterliknar, eftersträvar m. m., till ζῆλος, iver, av omstritt urspr. — Jfr JALU]
1) (i skildring av ä. judiska förh.) anhängare av ett från fariséerna utbrutet, på Kristi tid verksamt religiöst-politiskt parti som ivrigt arbetade för Israels frigörelse från romarväldet o. stod bakom judarnas uppror år 66 e. Kr. Sedan de uproriske förenat sig med Röfware-Bandet, under Menahem, som .. gåfwo sig namn af Zeloter, förmådde .. (den romerske prokuratorn Florus) ej mer styra dem. Eberhardt AllmH 1: 61 (1766). (Paulus) höll sig till de Zeloter, hwilka ifrade för nationalreligionens oförfalskade bibehållande. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 33 (1834). 2SvUppslB (1953).
2) allmännare, om person som ivrigt l. fanatiskt arbetar för visst ändamål l. förfäktar viss åsikt o. d.; numera företrädesvis om religiös l. moralisk fanatiker, trosfanatiker l. fanatiskt sträng moralist o. d.; jfr IVRARE. Brask Pufendorf Hist. 84 (1680). Uniformitetens redeliga befrämjande (inom kyrkan), därutinnan .. (kyrkoherden i Hälsingborg) en rätt zelote wahrit hafwer. Carlquist Herdam. 8: 251 (cit. fr. 1691). En ifrig Finsk Zelot (dvs. fennoman). JJTengström (1844) i FoU 20: 138. (De botaniska) Excursionerna leddes under hela min skoltid af Mathesius, .. en stor zelot för sitt ämne (dvs. botaniken). Sundblad GBruk 40 (1881). Man behöfver sannerligen icke vara någon glädjefientlig och surmulen zelot för att harmas och vämjas åt den nöjeslifvets urartning, hvars tarfliga yttringar (i fylleri o. d.) här berörts. Upsala(A) 1919, nr 101, s. 6. Religiösa zeloter. Segerstedt Spalt. 50 (1928, 1933). jfr SEDLIGHETS-SELOT.
Avledn.: SELOTERI0104 l. ZELOTERI0104, n. [jfr eng. zealotry o. bigotteri] (tillf.) till 2: selotism. Höglund Branting 1: 173 (1928). —
SELOTISK l. ZELOTISK, adj. [jfr t. zelotisch, eng. zealotic] som hör till l. har avseende på l. är utmärkande för en selot l. seloter.
1) (i skildring av ä. judiska förh.) till 1. I zelotisk förföljelseifwer framlyste framför allt Pharisæern Saulus. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 32 (1834).
2) till 2. Agardh BlSkr. 1: 344 (1836). Karl Oskar Roos var en nitisk kristendomslärare, nästan zelotisk i sin religiösa iver. Samuelsson HALärovUpps. 331 (1952). —
SELOTISM104 l. ZELOTISM104, r. l. m. [jfr t. zelotismus, eng. zealotism, fr. zélotisme] till 2, om egenskapen l. förhållandet att vara selotisk l. fanatiskt ivra för ngt; numera företrädesvis om (blind) religiös l. moralisk fanatism. SvLittFT 1837, sp. 242. Finsk zelotism (dvs. fennomani). JVSnellman (1844) i FoU 20: 151. Emellertid kräver läget otvivelaktigt mycken takt (då det gäller att reglera förhållandet mellan stat o. kyrka), ty oklok zelotism så från ena som andra sidan kan vålla obotlig skada. SvD(A) 1929, nr 20, s. 5. jfr sedlighets-selotism.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content