publicerad: 1965
SEDLIGHET se3dlig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. (enst., †) -er (Bergstedt Clément PolEkon. 37 (1868)).
Ordformer
(sedelig- 1798—1824. sedlig- 1740 osv.)
Etymologi
[fsv. sidhlikhet, höviskhet; jfr d. sædelighed, nor. sedelighet samt t. sittlichkeit; avledn. av SEDLIG]
1) motsv. SEDLIG 2 a: (ngns, en folkgrupps o. d.) förhållande till moralen l. sedelagens bud l. krav, moral, sedligt tillstånd; i icke fackbetonat spr. numera nästan bl. med avseende på sexualmoral; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 2. Grunderna för de Testimonier, som utfärdas, hemtas, hvad Lärjungens flit och sedlighet beträffar, utur det förda Diarium. FörslSkolordn. 1817, s. 63. Sedligheten vid de Europeiska hofven stod i början af sjuttonhundratalet på en särdeles låg ståndpunkt. Malmström Hist. 2: 25 (1863). Att Almqvists sedlighet var en annan än den vedertagna. Lysander Almqvist 351 (1878). Gud är (enligt Aristoteles) ingen hjälpare i nöd och fara, ingen skyddsherre för sedlighet och rättsordning. Aspelin TankVäg. 1: 119 (1958); jfr 2. — jfr SAMFUNDS-SEDLIGHET.
2) motsv. SEDLIG 2 b: egenskapen l. förhållandet att vara sedlig l. moralisk, moral, dygd (se d. o. 3), gott sedligt tillstånd; i icke fackbetonat spr. företrädesvis med avseende på sexualmoral, stundom liktydigt med: kyskhet; stundom nedsättande, om rigoristisk sexualmoral; jfr 1. (Då någon hos prästerna förfrågar sig rörande giftermål före 21 års ålder) hafwa de allenast härwid at igenom tienliga föreställningar söka förmå wederbörande at med tukt och sedlighet afbida den föreskrefna tiden. SynodA 1: 350 (1740). För handlingens Sedlighet fordras, att densamma är så väl moralisk som legal. Snellman ElCurs 3: 45 (1840). Sedligheten innebär .. att jag följer den lag, som jag har inom mig själv, och som säger till mig sitt ”du bör”, ”du bör icke”. Ahlberg Världsåsk. 124 (1918). Vi kan hålla oss till fakta. .. Till er roll som sedlighetens väktare här i staden. Johnson DrömRosEld 219 (1949). Näst religion (l. gudlighet) och sedlighet är små brännvinsglas det värsta jag vet; yttrande av ärkebiskop A. N. Sundberg som svar till en salvelsefull renlevnadsman. Holm BevO 237 (1960). — jfr KALLELSE-SEDLIGHET. — särsk. övergående i bet.: (allmän) uppfattning om l. (enskild persons) känsla för vad som är tillbörligt l. rätt i sedligt (särsk. sexualmoraliskt) avseende; förr äv. i pl., om olika sådana uppfattningar osv. hos olika persongrupper l. personer. Bör (lagen) utsträcka sin verksamhet ända derhän att bestämma och föreskrifva naturen, formen, kombinationerna(,) vilkoren för de industriella och kommersiella föreningar som icke kränka andras rätt eller sedligheter? Bergstedt Clément PolEkon. 37 (1868). Sprider någon ut skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och sedlighet sårar; straffes högst med straffarbete i två år. BtRiksdP 1911, Saml. 1. II. 1: nr 46, s. 7.
-APOSTEL. [jfr t. sittlichkeitsapostel] person som (gm förkunnelse, skrifter o. d.) ivrar för sedlighet; jfr apostel 2 f. LättFot. Ä: 3 (1890). DN(A) 1963, nr 162, s. 2. —
-BROTT. brott bestående i handling som sårar den allmänna sedlighets- o. anständighetskänslan; numera bl. i fråga om sådana handlingar av sexuell natur, t. ex. våldtäkt, blodskam, otukt förövad av lärare med lärjunge, vissa fall av otukt mot naturen, sedlighetssårande handling; förr äv. med inbegrepp av vissa andra brottsliga handlingar, t. ex. upplåtande av lokal för äventyrligt spel, fylleri på allmän plats, djurplågeri. SFS 1864, nr 11, s. 65. —
(1, 2) -BUD. [jfr t. sittlichkeitsgebot] (†) sedebud. Boëthius Naturr. 211 (1799). Figaro 1895, nr 17, s. 1. —
(1, 2) -DOMARE. (mera tillf.) person som uppträder ss. domare över l. kritiserar andras sedliga beteende l. det sedliga tillståndet i ett samhälle; jfr sede-domare. BvBeskow Lefn. 181 (1857). —
(1, 2) -FRÅGA. fråga som har avseende på sedlighet l. sedliga förhållanden; ofta i sg. best.: frågan om sedligheten l. de sedliga förhållandena. SedlVänn. 1878, 1: 3. (Strindberg) ångrade .. sitt uppträdande i religionsfrågan och sedlighetsfrågan. Lamm i 3SAH LIII. 2: 16 (1942). —
-FÖRENING. [jfr t. sittlichkeitsverein] (förr) förening med uppgift att verka för sedlig livsföring o. att bekämpa osedlighet. SedlVänn. 1880, 1: 41. SD(L) 1904, nr 102, s. 4. —
-HYCKLANDE, p. adj. som hycklande ger sig ut för att vara sedlig l. att verka för sedlig livsföring o. d. Figaro 1902, nr 6, s. 2. —
-HYENA. [ordet uppgives vara bildat av publicisten G. F. Lundström († 1910); jfr SvD(B) 1926, nr 265, s. 6 ff.] (numera mindre br.) person som (under förevändning av att ivra för sedligheten) visar ett onormalt intresse för o. frossar i sedlighetsaffärer o. d.; jfr hyena 2. Thyrén SvPol. 34 (1911). (Bland kvinnor finnas) sedlighetshyenor, som tillfredsställa sig med att predika om, hur sura de rönnbär äro, hvilka hänga för högt för dem. Berg Germ. 46 (1916). Östergren (1938). —
-HÄNSEENDE. (†) hänsyn till vad som kan såra folks sedlighets- o. anständighetskänsla. Ljunggren Resa 267 (1871). —
(1, 2) -INTYG~02 l. ~20. (numera föga br.) intyg gällande ngns sedliga vandel. Hindbeck VindVänd. 112 (1935). —
-IVER. ivrande för sedlighet(en); ofta nedsättande, om en strängt moraliserande, asketisk, intolerant inställning i sedlighetsfrågor. Figaro 1889, nr 11, s. 2. Den fariseiska sedlighetsivern. Olsson Fröding 175 (1950). —
-IVRANDE, p. adj. som ivrar för sedlighet(en); ofta nedsättande, för att beteckna en strängt moraliserande, asketisk, intolerant inställning i sedlighetsfrågor. Figaro 1906, nr 43, s. 2. Schück o. Warburg 3LittH 8: 78 (1949). —
-IVRARE. sedlighetsivrande person; ofta nedsättande (jfr -iver). Skarorna af uppriktige sedlighetsifrare. Rydberg Brev 3: 43 (1885). Utom sedlighetsivrarne! För dem är ju det nakna en sannskyldig styggelse. Ytterlund Upsalaber. 139 (1913).
Avledn.: sedlighetsivrerska, f. (mera tillf.) sedlighetsivrande kvinna; ofta nedsättande. Östergren (1938). —
-KAMP. särsk. (numera bl. tillf.): kamp mot frestelserna till en osedlig livsföring. Wikner Vitt. 208 (1880). —
-KAMPANJ. kampanj med syfte att skapa ett bättre sedligt tillstånd o. främja sedlig livsföring. Koch EmigrLand 113 (1910). —
-KÄNSLA. [jfr t. sittlichkeitsgefühl] känsla för vad som är rätt o. tillbörligt i sedligt avseende l. för vad som är anständigt, anständighetskänsla; jfr moral-, sede-känsla. AGSilverstolpe i 2SAH 2: 313 (1802). En huvudstadstidning bannlyser boxarfotografier, därför att de skulle såra sedlighetskänslan hos mamsellerna. Swing 1923, nr 30, s. 13. —
-LIGA. (numera föga br.) ”liga” som gjort till sin uppgift att verka för en sedlig livsföring o. att bekämpa osedlighet. Strindberg Brev 6: 194 (1887). Sedlighetsligan i Sverge är bara eunuckor som vilja hindra mig upptäcka flera bedrägerier (inom kvinnosaksarbetet). Därs. 7: 97 (1888). —
-MAKERI300~102 l. 100104 l. 101004. (numera bl. tillf.) nedsättande, om sammanfattningen av en strängt moraliserande, asketisk, intolerant inställning i sedlighetsfrågor o. den verksamhet som personer med en sådan inställning bedriva till sedlighetens främjande. Läseri och sedlighetsmakeri. Ytterlund Upsalaber. 140 (1913). —
-MÖNSTER. (numera bl. tillf.) person som är ett mönster av sedlighet, dygdemönster; jfr sede-mönster. Sturzen-Becker 3: 77 (1861). Östergren (1938). —
-NUCKA. (i sht vard.) nedsättande, om kvinna (l. man) som har en (för nuckor karakteristisk) strängt moraliserande, asketisk o. intolerant inställning i sedlighetsfrågor. Figaro 1890, nr 40, s. 1. Pojkar skall väl för fan inte vara några sedlighetsnuckor heller. Korfitzen Fall 46 (1938). —
-NÖT, n. (i sht vard.) nedsättande, om person som har en av enfald o. inskränkthet karakteriserad, strängt moraliserande, asketisk, intolerant inställning i sedlighetsfrågor; jfr -nucka, -prick. Hedén 4: 299 (1922). —
-PARAGRAF. lagparagraf innehållande bestämmelse(r) rörande sedlighetsbrott. Höglund Branting 1: 308 (1928). I frågan om sedlighetsparagrafen i den nya brottsbalken. DN(A) 1963, nr 312, s. 9. —
-POLIS. polis(man) l. avdelning av polismakten med uppgift att övervaka den allmänna sedligheten i ett samhälle, beivra sedlighetsbrott o. ingripa mot (offentlig) prostitution o. d.; jfr dels sede-polis 2, dels social-polis. SFS 1862, nr 14, s. 16. Polismästaren (i Örebro) skall omedelbart under länsstyrelsen utöva .. tillsyn över och ledning av stadens säkerhets-, sundhets-, sedlighets- och ordningspolis. Därs. 1932, s. 831. DN(A) 1964, nr 277, s. 2. —
-POLITI. (numera föga br.) om samhällets åtgärder för upprätthållande av god sedlig ordning; förr äv. om sammanfattningen av bestämmelserna för sådana åtgärder; jfr sede-polis 1 o. politi 1, 2. Palmén JurHb. 53 (1859). Höckert RiksdBiblNKatal. 9 (1931). —
-PREDIKANDE. (i vitter stil o. vard.) predikande (se predika, v. 2 b) vari det manas till sedlig livsföring, predikande av sedlighet. Berg Lie Minn. 168 (1929). —
-PRICK. (vard. o. skämts., mera tillf.) om en (ss. något egendomlig betraktad) person med strängt moraliserande, asketisk o. intolerant inställning i sedlighetsfrågor; jfr prick, sbst.1 6. Thunberg HemBorg 85 (1934). —
(1, 2) -PRINCIP. princip gällande de sedliga förhållandena. Hahnsson (1899). De kristna sedlighetsprinciperna. Enckell Olivpar. 43 (1934). —
-ROTEL. rotel av ett samhälles polismakt, som tjänstgör ss. sedlighetspolis. DN(A) 1959, nr 24, s. 8 (i Rom). —
-SELOT. (i vitter stil) person som har en strängt moraliserande, asketisk, intolerant inställning i sedlighetsfrågor, fanatisk sedlighetsivrare. Figaro 1910, nr 43, s. 2. —
-SELOTISM. (i vitter stil) jfr -selot. 80-talets kvinnliga sedlighetszelotism. SD(L) 1904, nr 14, s. 6. —
-SPIONAGE. (mera tillf.) spionage som syftar till att avslöja ev. förekommande sedlighetsförbrytelser l. osedliga handlingar o. d. Söderberg Skr. 10: 359 (1918, 1921). —
(1, 2) -STATISTIK. (icke i fackspr.) statistik som behandlar sådana samhälleliga företeelser som avspegla det sedliga tillståndet i ett samhälle; jfr moral-, sede-statistik. Strindberg Giftas 1: 277 (1884). —
-STRÄVAN. (numera bl. tillf.) strävan efter sedlig livsföring o. d. SedlVänn. 1881, 1: 93. Strindberg TjqvS 2: 201 (1886). —
-SÅRANDE, p. adj. som sårar den allmänna sedlighets- o. anständighetskänslan. Begå sedlighetssårande handlingar. Teckningar .. af sedlighetssårande beskaffenhet. BtRiksdP 1911, Saml. 1. II. 1: nr 46, s. 4. PedT 1959, s. 56. —
-SÅRARE. [jfr -sårande] (vard., mera tillf.) person som begått sedlighetssårande handling(ar). GbgP 1948, nr 334, s. 22. Därs. 1952, nr 142, s. 10. —
-TANT. (mera tillf.) jfr -nucka. Den nakna skönheten (dvs. Vallgrens fontän ”HavisAmanda” i Helsingfors) väckte sedlighetstanternas fulla förtrytelse. Vasström GästfrVåd. 83 (1923). —
(1, 2) -TILLSTÅND~02 l. ~20. tillstånd med avs. på sedligheten; jfr sede-tillstånd. Verd. 1887, s. 21. —
(1) -UPPFATTNING~020. uppfattning med avs. på sedligheten, sedlig uppfattning. Rydberg KultFörel. 4: 331 (1887). En asketisk sedlighetsuppfattning. 2NF 13: 1302 (1910). —
-VÅRD. (numera föga br.) sammanfattningen av åtgärder som syfta till att åstadkomma ett bättre sedligt tillstånd i ett kollektiv av människor l. att förmå människor till sedlig livsföring. BtRStP 1856—58, 8: nr 30, s. 1. —
-VÄKTARE. (i vitter stil, mera tillf.) person som vakar över sedligheten i ett samhälle o. d., sedeväktare. Mencken SamlFörd. 73 (1931).
Avledn.: sedlighetsväkterska, f. (i vitter stil, mera tillf.) kvinnlig sedeväktare. Stiernstedt Mitt 1: 264 (1928). —
-VÄN. (mera tillf.) vän av sedlighet l. sedlig livsföring, sedlighetsivrare. Sedlighetsvännen. (1878; tidskriftstitel). Strindberg Brev 7: 93 (1888). —
-ÅTAL~02 l. ~20. åtal för sedlighetsförbrytelse. Sedlighetsåtalet mot Frödings Stänk och flikar 1896. IllSvLittH 4: 231 (1957).
Spoiler title
Spoiler content