SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SENIORAT sen1ora4t l. se1-, l. -iω-, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. seniorat, fr. séniorat; av mlat. senioratus, länsherres ställning l. värdighet m. m., till lat. senior (se SENIOR, adj. o. sbst.1)]
1) (i sht om ä. förh.) jur. motsv. SENIOR, adj. o. sbst.1 I: arvsordning enligt vilken viss arvfallen egendom tillfaller den till levnadsåren äldste inom kretsen av arvingar; jfr MAJORAT. Dalin (1871). 2SvUppslB 19: 57 (1951).
2) motsv. SENIOR, adj. o. sbst.1 I, om (ställning ss. tillhörande) grupp av äldre förutvarande medlemmar av en studentkår; i ssgn SENIORATS-FÖRENING.
3) motsv. SENIOR, adj. o. sbst.1 II 6: egenskapen att vara senior; ställning ss. senior; stundom äv.: seniorskollegium. LGTegnér (1799) hos Wrangel TegnKärlekss. 122. EFries (1881) hos Cederschiöld Banbr. 86. LundagKron. 1: 8 (1918; om seniorskollegium).
Ssgr: (1) SENIORATS-ARVFÖLJD~02 l. ~20. (i sht om ä. förh.) jur. seniorat. NF 4: 234 (1880). —
(2) -FÖRENING. förening av äldre förutvarande medlemmar av en studentkår (med uppgift att bl. a. verka till fromma för yngre aktiva medlemmar av kåren). SvD(A) 1958, nr 307, s. 10 (vid Sthms högskolas studentkår).
Spoiler title
Spoiler content