SENSITIVA sän1siti4va, äv. 1032 (sensiti`va Weste, sännsiti`va Dalin; sän1siti4va l. 30~20 LoW(1911)), r. l. f., om person f.||ig.; pl. -or (Meurman(1847) osv.), förr möjl. äv. -er (se nedan); förr äv. SENSITIV, r. l. f. resp. f.||ig.; best. -en; pl. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. sensitiva, Weste(1807), GHT 1896,nr 173 A, s. 2).
Ordformer
(sensitiv (-if) 1807—1896. sensitiva 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. sensitive; av fr. sensitive, substantiverat f. av sensitif (se SENSITIV, adj.)]
2) i jämförelse o. mer l. mindre bildl., för att beteckna ngn l. ngt ss. mycket känslig(t) l. ömtålig(t); särsk. om nervöst (över)känslig person (särsk. kvinna); jfr MIMOSA 3. (Den moraliska känslan) är hastig i sine Värkningar och handlar likt Sensitivan utan Eftersinnande. LittT 1795, s. 314.Knorring Cous. 3: 44(1834; om kvinna). (El Greco) är en sensitiva, som vi ömsom får se ansatt av smärta, ömsom av extatisk lycka. Ruin SjunknH 90(1956). särsk. [efter motsv. anv. i eng.] (numera föga br.) om parapsykologiskt medium. Pfeiff Sinnett Mesm. 95(1892). GHT 1896, nr 173 A, s. 2.
