publicerad: 1967
SENTIMENTAL sän1timenta4l, äv. senti1- l. sentim1- (sänti- l. sangti- WoJ (1891)), förr äv. SENTIMENTELL, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-mantal 1790 (: sentimantalisk). -mental 1795 osv. -mentel(l) 1800—c. 1810)
Etymologi
[jfr t. o. fr. sentimental; av eng. sentimental, avledn. av sentiment, känsla, förnimmelse (se SENTIMENT)]
1) som hänger sig åt l. står i samband med känslor; numera företrädesvis dels (om person l. ngns sinne l. väsen o. d.): som (lätt l. gärna) hänger sig åt l. gripes av en känsla (l. känslor) av vemod l. svårmod färgat av l. inneslutande medkänsla l. självömkan, oftast i förening med en mer l. mindre obestämd längtan l. trånad som hänför sig till en (avhållen) person l. ett (kärt) minne o. d. dels (med sakligt, vanl. abstrakt huvudord): som utgöres l. kännetecknas av l. står i samband med l. som framkallar en sådan känsla (l. sådana känslor); ofta med mer l. mindre nedsättande innebörd i fråga om överdrivna känslor: tårdrypande, gråtmild o. d.; jfr SENTIMENTALISK 1 o. KÄNSLOSAM. Sentimentalt jolt. Sliskigt sentimental. Höijer 1: 211 (1795). Gud göre vår sentimentale vän (dvs. den nyförlovade) lycklig! MoB 2: 205 (1800). En blid och sentimental måne. Söderberg Glas 140 (1905). Musiken (till ”Madame Butterfly”) är lipande sentimental. UNT 1933, nr 295, s. 6. Några (av sågarbetarna vid socialistmötet) var trogna sågen. Det var av rädsla och trötthet och kanske mer av sentimentala skäl än av direkt antisocialistiska. Johnson Slutsp. 353 (1937). Får som inte ger ull så det blir förtjänst, anser .. (herrgårdsfrun) bör dö, utan någon som helst sentimental medkänsla. Martinson BakSvenskv. 122 (1944). I minnet (av barndomsåren) smyger sej in något sentimentalt. Wigforss Minn. 1: 74 (1950). jfr HYPER-, O-, PUNSCH-SENTIMENTAL.
2) [jfr motsv. anv. av t. sentimentalisch] (i skildring av estetisk uppfattning utgående från Fr. Schiller) om diktning l. litterärt alster l. om skald med tanke på hans poetiska alstring o. d.: som söker den för människan förlorade naturen i känslor frammanade gm reflexion, subjektiv l. reflekterad; motsatt: naiv; jfr SENTIMENTALISK 2. Höijer 3: 377 (c. 1810). Den naive skaldens styrka ligger i begränsning; den sentimentales i det oändliga. Ljunggren Est. 1: 59 (1856). Måås Mann DödVened. 15 (1913).
Ssgr (till 1; numera bl. mera tillf.): SENTIMENTAL-FANTASM. (†) sentimental fantasibild. SvLitTidn. 1815, sp. 604. —
Avledn.: SENTIMENTALIKER, m.||ig. (numera bl. tillf.) till 1: sentimentalist. AB(L) 1895, nr 286, s. 6. Öller VLittLiv 1: 273 (1920). —
SENTIMENTALISERA, v., -ing. [jfr t. sentimentalisieren, eng. sentimentalize, fr. sentimentaliser] till 1.
1) framställa l. skildra (ngn l. ngt) på ett sentimentalt sätt l. ge (ngn l. ngt) ett sentimentalt skimmer; omarbeta l. förändra (ngt) i sentimental riktning. För att ytterligare belysa, hur Ewald (i dramat ”Rolf Krage”) sentimentaliserat Saxos framställning, kunde (osv.). Blanck NordRenäss. 204 (1911). Inte ens romantik, som ju ändå de flesta filmare vördar och sentimentaliserar, hålls i helgd av denne skämtare (dvs. regissören Pietro Germi). DN(A) 1962, nr 232, s. 12.
2) hemfalla åt l. hänge sig åt sentimentala stämningar l. betraktelser l. utgjutelser o. d.; särsk. i uttr. sentimentalisera över ngt. Hammarsköld SvVitt. 2: 205 (1819: öfver). Nej, fy f-n låt oss inte sitta tysta och sentimentalisera. Kléen MSommar 101 (1896). —
SENTIMENTALISK, adj. [jfr t. sentimentalisch]
1) (numera föga br.) till 1, = sentimental 1. Kellgren (SVS) 5: 295 (1790; om scen i komedi). Sjöberg Kvart. 378 (1924; om berättelse). Malmberg Värd. 212 (1937; ss. adv.).
2) (i skildring av estetisk uppfattning utgående från Fr. Schiller) till 2, = sentimental 2. Emot .. (de naiva skalderna) stå (enl. Schiller) de sentimentaliska .. som själva träda fram, äro subjektiva. Sylwan (o. Bing) 1: 532 (1910). BonnierLittH 2: 613 (1928). —
SENTIMENTALISM10104, r. l. m. [jfr t. sentimentalismus, eng. sentimentalism, fr. sentimentalisme]
1) till 1; om åskådning l. lära l. (estetisk, i sht litterär) meningsriktning l. strömning o. d. som utmärkes av sentimentalitet (se d. o. 1); stundom äv. dels abstraktare: sentimentalitet (se d. o. 1), dels konkretare: sentimental (litterär) passage; jfr 2. JournSvL 1800, s. 9. Falsk känslighet, sentimentalism .. kan äga rum icke blott i poesien, utan äfven i andra konster. Tegnér FilosEstetSkr. 295 (1808). Jag .. medger att .. (Lidner) är i hög grad sentimental, och dertill att hans sentimentalism ofta är ganska sjuklig. LHammarsköld (1812) i MolbechBrevveksl. 1: 48. Den anglikanska moralfilosofien kan betraktas såsom moder till den moderna filantropismen och sentimentalismen. Nyblæus Forskn. I. 1: 39 (1873). (Ibsens) då och då förekommande sentimentalismer. Siwertz Eld. 52 (1916).
2) (i skildring av estetisk uppfattning utgående från Fr. Schiller, numera föga br.) till 2, om åskådning l. tänkesätt o. d. som är utmärkande för l. tar sig uttryck i sentimental diktning; jfr sentimentalitet 2. Höijer 3: 374 (c. 1810). —
SENTIMENTALIST10104, m.||ig. [jfr t. o. eng. sentimentalist, fr. sentimentaliste] till 1; om person som är l. lätt blir sentimental l. som gärna (o. ofta) hemfaller l. hänger sig åt sentimentala betraktelser l. utgjutelser. Tegnér FilosEstetSkr. 295 (1808). Välgörenhetsivrarna och de sociala sentimentalisterna. DN 16/12 1928, Söndagsbil. s. 3. Skivantikvariatet är en plats som (bl. a.) lockar .. sentimentalister som letar gamla ”skivbekanta”. SvD(A) 1959, nr 23, s. 7. —
SENTIMENTALITET101004, äv. 010104 l. 100104, r. l. f. [jfr t. sentimentalität, eng. sentimentality, fr. sentimentalité] om egenskapen l. förhållandet att vara sentimental.
1) till 1; ofta: överdriven l. tillgjord känslosamhet, känslopjunk l. gråtmildhet o. d.; jfr sentimentalism 1. Polyfem I. 40: 3 (1810). Inom .. (lyriken) lär väl ändock den äkta Sentimentaliteten till tidernas slut få sitta i orubbadt bo. Frey 1846, s. 94. Han kunde ostört vältra sig i sentimentalitet och pjoller. Tiselius Huxley Fyrv. 54 (1931). jfr punsch-sentimentalitet m. fl. särsk. (i sht i vitter stil) konkretare, dels om känsla l. egenskap l. förhållande o. d. som uppfattas ss. sentimental(t), dels om sentimental (litterär) passage l. om sentimental utgjutelse; företrädesvis i pl. SvT 1852, nr 30, s. 2. Jag .. visste hur du (dvs. en skådespelsförfattare) med kallt blod satt och lagade dina sentimentaliteter med full beräkning på effekten. Strindberg Utop. 185 (1885). Tacksamhet, vänfasthet, kamratskap eller andra sentimentaliteter. Enehjelm Ogräsrab. 64 (1918). Kom inte me såna sentimentaliteter! Östergren (1938).
2) (i skildring av estetisk uppfattning utgående från Fr. Schiller) till 2; jfr sentimentalism 2. Dalin (1871).
Ssg (till sentimentalitet 1; numera bl. tillf.): sentimentalitets-period. period kännetecknad av sentimentalitet; särsk. om sådan period inom den europeiska litteraturen under 1700-talet. Bolin Statsl. 1: 233 (1869).
Spoiler title
Spoiler content