SERVITÖS sær1vitø4s, f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till SERVITÖR efter mönster av sådana ordpar som DANSÖR : DANSÖS, KÅSÖR : KÅSÖS]
(numera mindre br.) servitris. Vi .. kunna .. beundra hr Cadiers täcka ”servitöser” i hans nya, ytterst eleganta kafé-restaurant i Grand Hôtels bottenvåning. SöndN 1879, s. 177. Nu går hon, dottern av en urgammal och ståtlig bondesläkt, som en hamsig, tredje klassens servitös här i sta'n. Högberg Utböl. 2: 19 (1912). LD 1958, nr 108, s. 1.
