publicerad: 1967
SERVITUT sær1vitɯ4t, n. (RARP 1: 182 (1632) osv.), äv. (numera föga br.) r. l. f. l. m. (G1R 27: 209 (1557), FFS 1922, s. 696); best. -et resp. -en; pl. = (Sundén (1888) osv.), äv. (numera mindre br.) -er (Schmedeman Just. 331 (1663), Harlock (1944)).
Ordformer
(servitut (-ui-) 1557 osv. servitute 1673)
Etymologi
[jfr t. servitut, ä. eng. o. ffr. servitute; av lat. servitus (gen. -tutis), avledn. av servus (se SERVERA, v.1)]
1) (†) träldom, slaveri; anträffat bl. om lydnads- l. beroendeförhållande i vilket nation o. d. står till annan nation osv.; jfr 5 slutet. The danske .. effterstå att komme oss svenske udi then servitut och betryck igen, som vij udi .. gamble konungh Christierns tijdh vore. G1R 27: 210 (1557). Vij (vilja) .. loffvett och tilsagtt haffve, att thette rike Sverige .. skall icke komme udi någenn servitut eller ägendom under Ängelandh (gm konungens eventuella giftermål med drottningen av England). Därs. 29: 736 (1560). RP 8: 571 (1641).
2) (†) om inskränkning av l. intrång i ngns handlingsfrihet o. d. på grund av (bestämmelse om) annans l. andras rätt att i något avseende bestämma l. ha överinseende över hans handlande, tvång, förmynderskap (se d. o. 2). (Kanngjutarmästarna) besvärade sig .. emot att vara ”den Servitut underkastade, att ålderman skall underskrifwa och försegla dhe bref, uthi hwilket dhe förskrifwa några geseller”. Löfgren TenngjH I. 1: 247 (cit. fr. 1698).
3) (†) om ofrihet som ålagd botgöring l. ådömt straff innebär. RARP 4: 83 (1647). (En man som misshandlar sin hustru) moste .. plichta j så motto, at han förskickas till något Clöster. .. Och så snart hans plichts tijd een ända bekommer, eller .. hans hustru .. af miskundsamheet beder för honom, då blir han frälst uhr sin Servitut. Barckhusen Cotossichin 159 (1669).
4) (†) om (besvärande) skyldighet att utföra viss(a) tjänst(er) l. utgöra vissa prestationer o. d., tunga, onus, börda; särsk. om sådan skyldighet (åvilande fastighetsägare l. knuten till fastighet o. d.) gentemot staten. Dhe (dvs. adeln) befahra sigh, att .. (av medverkan till en ny skjutsordning) schall föllia ett Servitut. RARP 1: 182 (1632). Det är en stor servitut för Rectore (som fick biträda vid uppbörden eftersom räntmästaren saknade borgen) att ha ett sådant bekymmer och beswär för räntemestaretiänsten. ConsAcAboP 11: 169 (1723). En stor del af kronoskatterne hafva börjat med att utgöra servituter eller prestationer in natura. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 428 (1856). På andra klassen (i Uleåborgs trivialskola på 1820-talet) hade man ännu blifvit i tur kommenderad att sopa skolrummen och hemta granris; på den tredje att förse skolan med ris .. och hålla uppsigt öfver sopningen m. m. Nu (i 4:e klassen) befriades man från alla dessa servituter. Joukahainen 7: 7 (1873).
5) i sht jur. besvär (se d. o. I 2 c) som åvilar fastighet o. dyl. o. består i annans rätt att i viss begränsad utsträckning begagna l. hindra andra att begagna ifrågavarande fastighet osv.; särsk. (o., utom ss. senare led i vissa ssgr, i juridiskt fackspr. numera nästan bl.) om sådan(t) besvär l. last (t. ex. rätt till skogsfång l. mulbete l. väg) åvilande fastighet (den tjänande fastigheten) till förmån för annan fastighet (den härskande fastigheten); äv. med tanke huvudsakligen l. uteslutande på den rätt l. de rättigheter som tillkommer (tillkomma) den härskande fastigheten; servitutsrätt; jfr 4. Ett servitut har lagts på, åvilar, besvärar ett hemman. Servitutet på hemmanet A. till förmån för hemmanet B. omfattar rätt till skogsfång och mulbete. Positivt servitut, servitut innebärande att den härskande fastighetens ägare får i visst avseende positivt begagna sig av den tjänande fastigheten. Negativt servitut, servitut innebärande att den härskande fastighetens ägare har rätt att i visst avseende hindra begagnandet av den tjänande fastigheten. Schmedeman Just. 331 (1663). Des föruthan förnimmes och denna gårdh wara en stoor Servitut af .. Erich Skragges nästliggande gårdh underkastat såssom hans derå hafwande bref uthwijsa. BoupptSthm 1673, s. 281 a. En servitut är en, icke på lagens blotta föreskrift grundad, sakrätt i en fastighet, till förmon för en annan fastighet, som tillhör en annan person. Schrevelius CivR 2: 129 (1847). Vid Karseforsen i Lagan eger staten icke strandfastighet å någondera sidan, utan antingen andelsrätt eller ock endast ett servitut i vid forsen belägna s. k. fiskeallmänningar. TT 1903, Allm. s. 103. Flyttlapparnas privilegier innebära för den bofasta befolkningen en inskränkning i äganderätten, ett servitut, som åvilar alla utägor ovanför lappmarksgränsen. TurÅ 1937, s. 242. Det informella servitut, som den vanliga undantagsinstitutionen med naturaförmåner innebar. Rig 1958, s. 126. — jfr JORDBRUKS-, LEGAL-, REAL-, SKOGS-, SKOGSFÅNGS-, VED-SERVITUT. — särsk. om fortbestående inskränkning (härrörande från hävd l. överenskommelse) i en självständig stats bestämmanderätt över sitt område till förmån för annan stat (i sht i ssgn STATS-SERVITUT); stundom äv. allmännare, om inskränkning i stats suveränitet. Alltsedan krigsslutet hösten 1944 har Finland i förhållande till Sovjetunionen levat under en s. k. arbetshypotes att, ehuru besegrat och underkastat tunga skadeståndsförpliktelser, dess suveränitet likväl skulle vara fritt från andra servitut. SvD(B) 1948, nr 58, s. 4.
6) (†) om besvär l. men som vållas fastighet av annan fastighet (andra fastigheter). R(iks) Drotzeten befrågade .. hvem som skall hafva rätte naborätten, anthen den som hafver lidit servitut af rök eller insicht (dvs. insyn), eller elljest granne. RP 9: 309 (1642).
Ssgr (till 5, i sht jur.): A (numera mindre br.): SERVITUT-FÖRHÅLLANDE, -HAVARE, -RÄTT, -RÄTTIGHET, se B.
B: SERVITUTS-AVTAL~02 l. ~20. avtal varpå servitut är grundat, avtal om servitut. Nordling Serv. 67 (1859). —
-FÖREMÅL~002, äv. ~200. om ngt som är föremål för servitut; särsk. till 5 slutet. 2NF 26: 1108 (1917). —
-HAVARE. (-tut- 1847—1859. -tuts- 1847 osv.) innehavare av servitutsrätt; jfr -ägare. Schrevelius CivR 2: 153 (1847). —
-INTECKNING~020. inteckning (i fastighet o. d.) ss. säkerhet för servitut. Körner JurRådg. 119 (1888). —
-RÄTT. (-tut- 1847. -tuts- 1852 osv.)
1) rätt(ighet) l. förmån som servitut ger innehavare av härskande fastighet; rätt(ighet) som grundar sig på servitut; särsk. i fråga om positivt servitut; äv. i uttr. servitutsrätt till ngt; jfr -rättighet. För korthetens skull kan man äfven kalla en activ servitut servituträtt eller servituträttighet. Schrevelius CivR 2: 130 (1847). SvT 1852, nr 177, s. 4 (i fråga om negativt servitut). SFS 1919, s. 502 (: till).
2) om sammanfattningen av lagbestämmelser o. rättspraxis o. d. beträffande servitut. Bergman Serv. 1: Titelbl. (1909). —
-RÄTTIGHET~002, äv. ~200. (-tut- 1847. -tuts- 1847 osv.) jfr -rätt 1. Schrevelius CivR 2: 151 (1847). —
-RÄTTSLIG. [jfr -rätt] som har avseende på servitutsrätt (se d. o. 1). Minnesskr1734Lag 2: 412 (1934; om rättigheter). —
-UTBRYTNING~020. om tjänande fastighets befrielse från servitut gm avskiljande av visst jordområde som tillägges den härskande fastigheten ss. ersättning för servitutsrätten, utbrytning av servitut. SvJuristT 1928, s. 247. —
Spoiler title
Spoiler content