SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SHETLÄNDSK ~län2sk, äv. (i särskilt vårdat uttal) ~län2dsk, förr äv. HETLÄNDSK l. HITLÄNDSK l. SHETLÄNDISK, adj.
Ordformer
(hetländsk 1771. hitländsk 17681773. shetländisk 18191838. shetländsk (sch-) 1742 osv.)
Etymologi
[jfr eng. shetlandic; med avs. på formerna het- o. hit- jfr fär. hetlendskur]
som utgör l. tillhör l. avser l. härstammar från Shetlandsöarna. Schetländska Öjarna. Voltemat Geogr. 26 (1742). Svensson EnslÖ 42 (1954).
Avledn.: SHETLÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r.
1) kvinnlig invånare på Shetlandsöarna.
2) språk l. dialekt som tala(t)s på Shetlandsöarna; särsk. om den nordiska dialekt som i ä. tid talades på Shetlandsöarna. Abrahamson VästsvOrdst. 183 (1936).
Spoiler title
Spoiler content