publicerad: 1967
SHIRTING ʃœ4rtiŋ l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal (schä´rrting Schück (1854); schä`rrting Dalin; skjirrting KonvLex. (1864); sjärting WoJ (1891); jfr Bergroth FinlSv. 45 (1916)), r. l. m. (Carlén Ensl. 1: 261 (1846) osv.), äv. (numera föga br.) n. (NJournD 1855, s. 142, Östergren (1938)); best. -en, ss. n. -et.
Ordformer
(schär- (skär-) 1836—1926. schör- (skör-) 1845—1931. sher- (scher-) 1836—1899. shir- (schuir-, skir-) 1830 (: Manchester shirting) osv.)
Etymologi
(i sht i fackspr.) sammanfattande beteckning på flera täta, lätta, ofta starkt appreterade (på ena sidan glättade) bomullstyger i tuskaft, i sht använda till foder o. skjortor samt bokband. BoupptVäxjö 1836. En liten gardin af hvit skirting. Carlén Ensl. 1: 261 (1846). (Damernas badskjortor äro) förfärdigade af fint shirting. NJournD 1855, s. 142. Varulex. Beklädn. 140 (1945). jfr: Manchester shirting. Pasch ÅrsbVetA 1830, s. 40.
Ssgr (i sht i fackspr.): SHIRTING- l. SHIRTINGS-BAND. bokband bundet i shirting; jfr band, sbst.1 16. SAOL (1923). —
Spoiler title
Spoiler content