SHOCKING ʃok4iŋ l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, adj. oböjl.
Etymologi
[av eng. shocking, p. pr. av shock, chockera (se CHOCKERA)]
chockerande, upprörande, anstötlig; nästan bl. i predikativ anv. Vet att jag drömde er nyss, fast vaken, / fångad af mig under röfvartåg, / jag tyckte att rykande hvit och naken / öfver min sadel i solen ni låg. / Å det var shocking, min fru, förlåt mig. Wohlin Öd. 20 (1904). Att vara glad på olaga tid är ju i Sverige shocking. Man kan inte annat än misstänka fylla. Hedberg Bekänna 10 (1947).
