publicerad: 1967
SIMMIG sim3ig2, förr äv. SIMLIG, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(simig 1783. simlig 1736. simmig c. 1710 osv.)
Etymologi
[till (stammen i) SIMMA, v.2; jfr (med annat avljudsstadium) sv. dial. (Gotl.) saimugur, lt. semig, t. seimig; i sv. är ordet möjl. lånat från t. l. lt. o. ombildat gm anslutning till SIMMA, v.1; med avs. på formen simlig jfr sv. dial. semlig]
1) om ngt som är i mer l. mindre flytande tillstånd (i sht vätska): mer l. mindre trögflytande l. tjockflytande (om soppa l. sås o. d. äv.: som har lagom tjock konsistens); äv.: slemmig l. grumlig l. oklar; äv. om utseende o. d. hos sådant ämne. (Köttet o. grönsakerna till en soppa kokas var för sig) Slå alt tillsammans och reda af med lijtet miöl krammat i smör, att det blijr simmigt. Valleria Hush. 16 (c. 1710). Laga at degen (dvs. smeten) blir väl simmig, så at Råna bli vackra och möra. Stridsberg Landpr. 19 (1795). Om linfrö inläggas i kallt vatten, så ser man .. fröen omgifva sig med en hylsa af slem, som tilltager i omkrets. Det ofvanstående vattnet blir mer och mer simmigt. Berzelius Kemi 4: 218 (1827). (Torvmoss-)vattnets .. simmiga utseende. Cnattingius 174 (1879, 1894). Ett glas simmig punsch. Fogelström BorgTr. 33 (1957).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels: konturlös l. ”flytande” l. diffus, dels (i sht i vitter stil): trög l. loj. De förra akterna (i dramat) äro .. osäkra och simmiga. SD(L) 1902, nr 190, s. 2. Mellan de yttersta, simmiga uddarna .. svävade .. vita segel. Högberg Frib. 269 (1910). Man kunde höra hur en simmig belåtenhet puttrade bakom lamentationerna. Siwertz Fribilj. 54 (1943). — särsk.
a) om öga l. blick o. d.: fuktglänsande; dunkel l. oklar l. grumlig; ofta: beslöjad l. frånvarande på grund av sinnlighet l. erotisk upphetsning; äv. om sinnestillstånd som avspeglar sig i ngns ögon: (obestämt) trånande o. d.; äv. ss. adv.; jfr SIMMA, v.1 6 b β. Almkvist Turgenjef 3: 164 (1884; om ögon). (Mannen) blef ytterst frispråkig och nästan närgången mot henne med sina simmiga blickar. Tavaststjerna Inföd. 166 (1887). Hon log och tittade under lugg på honom, och det kom något simmigt sensuellt i deras ögon. Asplund Stud. 19 (1912). Hans ögon äro fyllda av en simmig längtan. Koch Arb. 193 (1912). (Männens) ögon blevo simmiga, när de med blicken följde hennes höfters linjer. Krusenstjerna Fatt. 1: 254 (1935).
b) om färg l. glans l. ljus o. d.: som saknar skärpa, matt l. suddig l. daskig. Hennes blick hade .. för oss (barn) .. något mystiskt och hemskt. Kanhända kände vi på oss, hur dessa ögon med sina gnistor i ett slags simmig glans hade grubblat öfver barnaöden och leende sett, hur döden närmat sig dem. Hallström Than. 243 (1900); jfr a. SD(L) 1904, nr 169, s. 5 (om pastellfärg). Sommarnattsstjärnorna brunno i simmigt ljus. Johansson RödaHuv. 1: 174 (1917).
c) om luft o. d.: disig l. töcknig; äv. ss. adv. Ullman FlickÄra 50 (1909; ss. adv.); jfr b. Den simmiga luft, som utmärker dagens väder. GHT 1943, nr 93, s. 12.
d) om doft: som ger intryck av ngt klibbigt (o. är sötaktig l. sötsliskig). En söt, simmig doft af millioner convolvolusblommor. Norlind Hell 1: 161 (1912). Björck K12Stövl. 196 (1954).
e) om välljud o. d.: honungslen l. dyl. Det är ett simmigt välljud över versen (dvs. en viss vers av Oscar Stjerne) som när Sven Olof Sandberg sjunger i grammofon. GHT 1944, nr 175, s. 3.
Avledn.: SIMMIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara simmig l. (i sht i fackspr.) att göra ngt simmigt; i sht till 1. Nordforss (1805). (Vita tuvskivlingen) lämpar sig .. till svampsoppa på grund av sin simmighet. Cortin SvampHb. 95 (1951).
Spoiler title
Spoiler content