SITA si4ta l. 32, r.; best. -an; pl. -or; äv. SIT si4t, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sit 1929 osv. sita 1929 osv.)
Etymologi
[av lap. siita, siida]
sammanslutning l. grupp av samiska familjer som följas åt vid flyttningarna, ha renarna i en gemensam hjord o. kåtorna l. husen på samma boplats; äv. om sådan sammanslutnings vinterby l. gemensamma jordområde l. renhjordar. Fennia XLIX. 4: 86(1929; äv. om vinterby l. gemensamt jordområde l. gemensamma renhjordar). När sitan på våren, före snösmältningen, kom med sin hjord och sina slädrajder, hade (osv.). Manker RajdKar. 143(1958).
Ssgr: SIT-JORD. jord som gemensamt disponeras av en sita. Fennia XLIX. 4: 87(1929). —
SAOB
