SITEL, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[möjl. ssg av sv. dial. si, sila (se SIA, sbst.1), o. TELN, i så fall eg. om kanttåg (l. annan ram) för fasthållande o. utspänning av silmaterial (med avs. på formen -tel jfr sv. dial. tel, tele, täl, töl, (ä.) d. tel, tæl, teln); annorlunda ELidén i SvLinnéSÅ 1925, s. 82 f.]
(†) silträ; möjl. äv.: sil (se SIL, sbst.1 2). Hoss .. (kvinnan som beskyllts för häxeri) ähr funnen en sten, som hon lade i Sitelen, nhär hon affton och morgon silade mjölcken. AllboDomb. 1621, s. 20 b. Linné Skr. 5: 140 (1732).
SAOB
