SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SJÄLVSVÅLDELIGEN l. SJÄLVSVÅLLELIGA, adv.
Ordformer
(sielfswålleliga 1699, 1729. sjelfswåldeligen (sielfs-) 1738, 1749)
Etymologi
[avledn. av SJÄLVSVÅLDIG]
(†) självsvåldigt; odisciplinerat, slappt. Cellarius 91 (1699). Lind 1: 1166 (1749).
Spoiler title
Spoiler content