SJOK ʃω4k, äv. (numera föga br.) SJÅK ʃå4k l. SJOCK ʃok4, n. (Blanche osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter) r. l. m. (Granlund Ordspr.(c. 1880), Carlsson GlestGård. 117(1943)); best. -et resp. -en; pl. =.
[sv. dial. sjok, sjock, sjåck; sannol. till sv. dial. sjoka, sloka (möjl. sidoform till SLOKA), l. sidoform till sv. dial. slok, stycke av ngt helt, t. ex. tyg l. väv (till SLOKA); formen sjock beror möjl. på inflytande från t. schock, hop, mängd; jfr ASundqvist i NysvSt. 1968, s. 49 ff. — Jfr SJOKA, v.2]
om större sammanhängande massa l. parti l. stycke (som avskilts l. håller på att avskiljas från ngt); särsk. om stort tygstycke; äv. mer l. mindre bildl. Blanche FlStadsg. 323(1847). Himlen (är) jämnmulen, liksom struken i vida grå sjok med en stor pänsel. Berg Clerck 85(1898). Öberg Son. 47(1905; om isflak). Flaggor och sjok i svenska och engelska färger lyste i solskenet. SvD(B) 1932, nr 268, s. 3. Doften av disponentens cigarr drog med sig stora sjok av sommarns minnen. Johnson Nu 214(1934). Ljusreklamerna .. kastade stora sjok av ljus ut i det tätnande mörkret. Asklund Fanfar 102(1934). Där for ett grått, lurvigt sjok och spökade: en kråka. Höijer Martin 62(1950). Ibland kom ett sjok istunna snöflingor farande över vågorna. Trotzig Svek. 48(1966). — jfr SNÖ-,SPÄCK-,TYG-SJOKm. fl.
Ssg (tillf.): SJOK-ÄRM. vid ärm som är öppen nertill (dvs. utan linning vid handleden). Jaroszynska MinnÅr 18(1925).
SAOB
