[sannol. ombildning av sv. dial. skanglot, skanglog (se SKÅNGLIG), med anslutning till SKANK, sbst.; möjl. dock till ett av SKANK, sbst., avlett verb motsv. nor. dial. skånkla, gå tungt o. osäkert]
(†) lång o. smal, gänglig. (Enhörningen uppges ha) een stackuger Hals, en liten Maan, skancklota Been och kluffna Fötter som en Hiorth. RelCur. 81(1682).
