publicerad: 1971
SKITRA l. SKITTRA, v. -ade.
Ordformer
(skitr- c. 1755. skittr- 1651—1727 (: förskittra))
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) skittra, skettra, plottra bort; jfr nor. skitre, ödsla bort, o. (det från nord. spr. lånade) eng. dial. skitter, ha tunn avföring; till det svaga stadiet av stammen i SKITA, v.2]
(†) ha lös avföring l. diarré; äv. i bildl. anv.: tappa efter sig. Arvidi 66 (1651; utan angiven bet.). (Sv.) Skitra .. (dvs.) Göra blött, (lat.) Cacaturire, (eng.) To Sqvirt, (t.) Scheiszern. Schultze Ordb. 4293 (c. 1755). (Sv.) Skitra .. (dvs.) Dröpa el. tappa efter sig, (lat.) Perdere, amittere. Därs. — jfr FÖR-SKITTRA.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content