publicerad: 1972
SKOLT skol4t, m.||ig.; best. -en; pl. -ar (2BtFinlNF 10: 289 (1867) osv.) l. -er (GeogrFT 1911, s. 48, osv.).
Ordformer
(skolt 1867 osv. skult- i ssg (1872: skultlappar, pl.))
Etymologi
[jfr lap. skoaltā, fin. koltta; av nor. skolt, sannol. elliptisk bildning till skoltelapp l. skoltefinne; förleden har antagits vara identisk med nor. skolt, skalle (se SKULT), o. benämningen föranledd därav att ifrågavarande lappar förr nästan alla voro skalliga, på grund av skorv l. bruket att tvätta huvudet med saltlake]
ss. nomad- l. fiskelapp levande same (av grekisk-romersk trosbekännelse) som tillhör en lapsk folkstam som har sitt hemvist i gränsområdena mellan Norge, Finland o. Ryssland, skoltlapp. BtFinlNF 10: 289 (1867). Skolterna (ha) i århundraden stått under karelskt-ryskt inflytande. Rig 1950, s. 42.
-LAPP. (skolt- 1872 osv. skolte- 1872—1925. skolter- 1913) [jfr nor. skoltelapp] = skolt. Friis Finnm. 143 (1872). SvGeogrÅb. 1948, s. 184. —
-LAPSK. som har avseende på l. hör till l. på annat sätt har samband med skoltlapp(arna). Fennia XLIX. 4: 7 (1929). —
B (numera bl. tillf.): SKOLTE-LAPP, se A.
C (numera bl. tillf.): SKOLTER-LAPP, -STUGA, se A.
Avledn.: SKOLTISK, adj. skoltlapsk. GeogrFT 1911, s. 49.
Spoiler title
Spoiler content