SKRÅFÄLLING skrå3~fäl2iŋ, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. skråfälling, sjuklig l. svag l. ömtålig person, slarver, pratmakare (urspr.: person som har fallandesot l. konvulsioner), till sv. dial. skråfall, fallandesot, sannol. av det ord som föreligger i sv. dial. skrå, pungbrock (se SKROTBALL), o. FALL]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. nedsättande personbeteckning: stackare, krake, ”elände” o. d. Var det inget, som ante er, era skråfällingar(?) .. Nej, vi! Vad skulle vi ana? Spong Tavl. 430 (1946).
SAOB
