SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRANKIG skraŋ3kig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. SKRANKOT, adj.
Ordformer
(skrankig 1743 osv. skrankot (-ck-) 1728—1882 (: långskrankoter))
Etymologi
[sv. dial. skrankig, skrankug, skranketer; till SKRANK, adj. — Jfr SKRANKLIG]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person l. djur: (lång o.) mager, gänglig, skranglig; äv. om jord: torr o. mager; jfr SKRANIG. Lundberg Paulson Erasmus 57 (1728; om häst). Then skrankiga och onyttiga marken. Vassenius Alm. 1746, s. 27. Jag tror ock ej, at jag då hade lagt tilhopa et pund kött på hela min kropp, så skrankig war jag. Weise 1: 49 (1769). HdlÅgerupArk. 6/6 1786 (om unghäst). — jfr LÅNG-SKRANKIG.
Spoiler title
Spoiler content