publicerad: 1973
SKROIG skrω3ig2, adj.
Etymologi
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har pungbrock (o. är arbetsoför). Han kallades allmänt .. ”skroiga bonden”. Och han hade aldrig arbetat ... Han var född med brock, påstods det. Martinson Kvinn. 9 (1933). Far är ju skroig, hur kan det bli så mycket barn? Därs. 12. —
Spoiler title
Spoiler content