[sv. dial. slöm; jfr nor. dial. sløyma, växa upp snabbt i långa, veka strån; sannol. i avljudsförh. till SLUM, adj.; formen slem beror sannol. (åtm. delvis) på delabialisering, delvis möjl. äv. på anslutning till SLEM, adj.1]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om sädesax l. frö: slö (se SLÖ, adj.2).Gevaliensis Jos. 26(1601: slem; rimmande med dröm o. möjl. felaktigt för slöm). (Frö av palsternacka) sås altid tiockare än annat frö, efter mycket ibland thet är offta slömt och ofröt. Broocman Hush. 4: 39(1736). Sundén(1891).
Anm. Det är ovisst, om det hos Arvidi 111(1651) i rimlista förekommande sliömm representerar en form av SLÖM[i så fall med -iö- möjl. beroende på inflytande från sljö (se SLÖ, adj.2); jfr äv. sv. dial. sljömm, lättaste kornet i dråsen].
Ssg (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SLÖM-SÄD. slösäd. Schultze Ordb. 4005(c. 1755). Cannelin(1939: slemsäd).
SAOB
