publicerad: 1979
SLÖNA, v. -ade.
Ordformer
(sliö- 1640—c. 1755. slö- c. 1755—1891)
(†) bli l. vara slö (se SLÖ, adj.1 1, 2); äv.: slöa. Linc. (1640). De gamla goda dagarna äro förbi, när du och jag slönade helt beskedligt vid en kopp kaffe! Bergman (o. Söderberg) KHjalleBo 59 (1891).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content