SLAVONSK slavω4nsk l. -vå4n- l. SLAVONISK -vω4nisk l. -vå4n-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(schlavon- 1610—1808. sklavon- (scl-) 1604—1821. slavon- (-auo-) c. 1640 osv. -isch c. 1640. -isk 1604 osv. -sk 1700 osv.)
Etymologi
[jfr t. slawonisch, eng. slavonic, slavonish, fr. slavon; till SLAVON o. SLAVONIEN]
slavisk (se SLAVISK, adj.1); särsk. dels i fråga om forn- l. urslaviska förh. l. i fråga om ä. l. supponerade slaviska språk (forn- l. kyrk- l. urslaviska), dels om skrift(system) o. d.: som (är av det slag som) användes i yngre kyrkslaviska o. i vissa moderna slaviska språk; numera nästan bl. inskränktare: som är slavon l. tillhör l. avser (en slavon l.) slavonerna l. Slavonien. JTBureus (1604) i 2Saml. 4: 36 (om skriftsystem). För min egen del skulle jag ingen ting högre önska än att i grund känna de Slavoniske och Tattariske språken. Calonius Bref 100 (1795). Sänk, Svenska Fredrikshamn! / Sclavonska fanorna från öfverstigna vallar! Wallin (SVS) 1: 315 (1808, 1821). Enligt Dobrowsky är det Slaviska språket en dotter af det ej till oss komna Slavonska urspråket. ConvLex. 7: 1337 (1837). En rysk abc-bok med slavonsk stil. Vasenius Top. 1: 92 (1912). Bakom prästen stod kören, och de gamla, slavonska hymnerna ljödo genom den i solljuset dallrande rymden. Enckell VHjärt. 128 (1933). Slavon(i)sk .. (dvs.) som tillhör el. utmärker el. härstammar från Slavonien. IllSvOrdb. (1955).
Avledn.: SLAVONSKA l. SLAVONISKA, om person f., om språk r. l. f.
2) om den dialekt av kroatiskan som talas i Slavonien; i sht förr äv. om kyrkslaviska; förr äv. om fornslaviska l. urslaviska; jfr slaviska 2. (De europeiska språken) härstamma ju alla ifrån en af de trenne Mödrar, Göthiskan, Sclavoniskan eller Latinen. Rudenschöld PVetA 1772, s. 7. Samzelius Gränsm. 21 (1915; om kyrkslaviska). IllSvOrdb. (1955; om språket i Slavonien).
