SLEJS släj4s, r.; best. -en; pl. -ar; äv. (föga br.) SLICE slaj4s l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r.; anträffat bl. i pl. slicar (Fatab. 1928,s. 104).
[liksom d. slejs o. nor. sleis av eng. slice, skiva, redskap med tillplattad form, slejs, av ffr. esclise, flisa (fr. éclisse, tunn träplatta), till esclicier, splittra i bitar, sannol. av en fornlågfr. motsvarighet till mht. slitzen (se SLITSA, v.1)]
(i fackspr., i sht sjöt.) i ena ändan utplattat järnspett för uppbrytning av slagg (o. upplyftning av brinnande kol) i ugn (till ångpanna), slaggspett. Ericsson Hundl. 19(1923). Denna slejs, den stora tjocka påfösarstaken av stål, som jag flera gånger i timmen ränner in i pannorna. Martinson Kap 39(1933). ÖgCorr. 1968, nr 220, Bil. s. 3.
Avledn.: SLEJSA, v., -ning. [jfr d. slejse, eng. slice] (i fackspr., i sht sjöt.) använda slejs (i ugn). Jag skyfflade kol, slejsade och rakade, skyfflade, slejsade och rakade i ett enda kör. Ericsson Hundl. 33(1923). TT 1954, s. 552.
