publicerad: 1977
SLITSA slit3sa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
motsv. SLITS 1: förse (ngt) med slits(ar); äv. med obj. betecknande resultat: gm att såga l. skära o. d. åstadkomma (öppning o. d.); äv. oeg. l. bildl.; i sht dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning (äv. i konkretare anv.). Roosval Schmidt 10 (1896; i p. pf.). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 44 (: slitsningar, pl.). Än slitsas luften av sommarns svala / och stackmoln tornas som Babelsloft. Jönsson Kustl. 37 (1941). Tanken (för spridning av asfalt) är försedd med en dom, som täckes av ett lock, försett med gångjärn och slitsade hål för fällbultar. Vägmaskinl. 321 (1942). Slitsad silplåt har långsmala hål. TNCPubl. 29: 29 (1958). — jfr UPP-SLITSA. — särsk.
a) motsv. SLITS 1 a. SthmModeJ 1850, s. 56 (i p. pf.). (Målaren Urs Grafs) soldater och spetsbofvar med de stora knäfvelbårarna och de vida, slitsade hosorna, lefva som hvar dag vore den sista. OoB 1903, s. 422. — jfr SID-SLITSAD.
b) (i fackspr.) motsv. SLITS 1 b: förse (arbetsstycke l. ända av arbetsstycke) med slits(ar) l. (i utvidgad anv.) med tapp(ar); gm att såga l. skära o. d. åstadkomma (slits l., i utvidgad anv., tapp); sammanfoga (arbetsstycken) med slits(ar) o. tapp(ar); äv. abs., dels: gm att såga osv. åstadkomma slits(ar) l. (i utvidgad anv.) tapp(ar), dels: sammanfoga arbetsstycken med slits(ar) o. tapp(ar); äv. med saksubj., betecknande maskin; ss. vbalsbst. -ning äv. övergående i konkret anv., om slitsfog (se d. o. 2). Dalin (1854). Den ena kanten af träet (till glasbågen till ett fönster) uppdrages med en så kallad glasbågshyfvel, men denna får icke begagnas förr än ändarne äro slitsade. AHB 116: 24 (1883). Tappskärningsmaskinerna användas vid ”slitsning” af trästycken. 2UB 8: 26 (1900). Tappmaskinerna gå även under namn av slitsmaskiner och äro speciellt konstruerade för tappskärning och slitsning. HantvB I. 2: 142 (1934). Man skiljer mellan öppen slitsning, där tappen går igenom slitsen och blir synlig i hörnet, och förtäckt slitsning, där en nackning göres på tappen och ett hål stämmes i det andra ramstycket. Därs. 212. Nya tappar slitsas. Därs. 326. ByggnArbMinn. 35 (1950). — jfr HOP-, SAMMAN-SLITSA.
c) [anv. sannol. beroende på inflytande från eng. slice] (föga br.) i utvidgad anv.: skära (ngt) i bitar. Otto .. slitsade bönor och morötter (till middagen). Laurent ResNY 51 (1923; om nordamerikanska förh.).
Särsk. förb.: SLITSA IHOP10 04. (i fackspr.) till b: hopslitsa (två arbetsstycken). SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 3. —
SLITSA UPP10 4. gm att skära l. klippa upp o. d. åstadkomma slits(ar) i (ngt); i pass. äv. övergående i deponentiell anv., om söm o. d.: gå upp; äv. bildl. (äv. med avs. på person). Tholander Ordl. (1872). Sidsömmarna (på skjortor) avslutas nedtill ofta av s. k. steglappar, vilka förhindra, att sömmarna slitsas upp. Varulex. Beklädn. 243 (1945). Solen störtar mot mig / överger den pyrande / elden i molnet, / finner stöd i marken, / slitsar upp mig, / skiftar hamn: / en snöstrimmad skugga, / ett ljussken, en blint / härjande pil mot mitt ansikte. Vennberg Synf. 17 (1954). jfr uppslitsa.
Ssg (till b; jfr slits ssgr): SLITSNINGS-MASKIN. (föga br.) = slits-maskin. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 525.
Avledn.: SLITSARE, m.||ig. (i fackspr.) till b: person som yrkesmässigt (medelst slitsmaskin) utför slitsning. Stundom är det särskilda slitsare, som formar tappar och sinkar med hjälp av speciella tapp- och sinkmaskiner. SvYrkeslex. nr 274, s. 1 (1955).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content