1) motsv. SLITA 1—3: slitande; särsk. (motsv. SLITA 2 c α) i utvidgad anv.: kiv l. gräl l. bråk l. ”dragkamp”; jfr SLET, sbst. 1. Ja, Huset förmeeras, Om thet wäl regeras, / Och Hustrun är trogen och huld, / Rijff, slijt och fijk, Fåfängt är slijkt, / Wälsignelsen gör Huset rijkt. 2Saml. 13: 53(i handl. fr. 1683). Det blev ett (riv och ett) slit om de bästa bitarna. SvHandordb.(1966). — särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om häftig smärta (i sht i magen l. tarmarna); äv. konkretare; jfr SLET, sbst. 1slutet, SLITA 2 d δ. Acrel Sår 177(1745; i pl.). jfr MAG-SLIT.
2) (numera bl. mera tillf.) motsv. SLITA 7:slitande, slitning, slitage; förr äv. i konkret anv., om ngt som är utsatt för slitning; jfr SLET, sbst. 2. Rig 1934, s. 105(c. 1847; konkret). Nu har köparen åter sålt ”Mudir” för 148000 kr., oaktadt fartyget varit utsatt för 6 års slit och försämring. SD 1899, nr 201, s. 4. En mattstump, som såg ut att ha lidit hundra års slit. Serner 1002 Natt. 129(1923). IllSvOrdb.(1955).
3) motsv. SLITA 10:slitande; jfr SLET, sbst. 3. Backman Dickens Pickw. 1: 466(1871). De (dvs. arbetsgivarna) gifva oss slagg för malm / och spark för vårt släp och slit, / de tröska oss ut som halm / och läska oss sen med sprit. Fröding NDikt. 58(1894). (När man är ung) har man så mycket slit och släp och måste var eftermiddag dunka i det arma huvudet med läxboken. Heidenstam Dag. 236(1902, 1909). Det vanliga slitet med enformiga statsangelägenheter. Hagberg VärldB 42(1927). Slitet för brödfödan. SvHandordb.(1966). — jfr DAGLIGDAGS-SLIT.
SAOB
