[sv. dial. slo, följe l. hop (av djur l. människor), slödder, brunst; jfr nor. dial. slo, följe l. (framåtskridande) flock (av kreatur o. d.); sannol. identiskt med sv. dial. slo, vinterväg (varpå timmer släpas), d. dial. slod, spår, fvn. slóð (nor. dial. slo), släpväg, spår, eng. dial. slood, hjulspår; i avljudsförh. till sv. dial. (Finl.) slada, (gå o.) driva (se SLADDA, v.1). — jfr SLO-,SLOA]
(†) följe, hop, mängd; äv. dels: folk av låg l. lägsta samhällsklass, enkelt folk, dels: pack, slödder. (Sv.) Slodh .. (lat.) quisquiliæ. Schroderus Comenius d 10 b(1639). Efter heerden sågh, att Parmenio hade ett synnerligit behagh till Celadon, för det han gaf sigh intet mz ringa sloo i slanger, uthan hölt sig altijdh till de högre, bleef han der igenom dristigare. UHiärne Vitt. 40(1668). Pack är gement folck, äfwen som slo. Wallenius Proj. F 6 a(1682). Fogden .. till Egendomsherrn (om det sjungande skördefolket). Nu skall man tro, den slon kan jubilera! / Så går det, när husbonden är för god. Atterbom LÖ 2: 389(1827). Det säkra är, att jag (vid uppvaktningen på slottet) följde med slon först till Drottningen, sedan Kronprinsen, sist Kronprinsessan. Stenhammar Riksd. 1: 33(1834).
SAOB
