SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLOK slω4k, sbst.1, m. l. (i bet. 2) m. l. r.; best. -en; pl. -ar; l. (i bet. 1, numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SLOKER slω4ker, m.; best. -n; pl. -kar.
Ordformer
(slok (-oo-) 1651 osv. sloker 1621 osv.)
Etymologi
[sv. dial. slok(er), odåga, slarvig l. lättsinnig l. liderlig l. ohyfsad karl, dräng; jfr d. slog, odåga, slyngel, slusk, fvn. slókr (nor. dial. slok), trög l. slö person; sannol. till SLOKA, v. — Jfr SLOKA, sbst.]
1) (numera i sht vard.) lat odugling, odåga; stryker; snyltgäst; numera vanl. allmännare, om mansperson som på grund av simpelt l. vanhedrande l. ohyfsat uppträdande l. ovårdat l. sjaskigt l. sluskigt utseende upplevs med ovilja l. förakt l. avsky, sälle, slusk, tölp, slyngel o. d.; äv. allmänt nedsättande, om mansperson; förr äv. liktydigt med: okunnig l. opålitlig dräng. Wee honom, som mätta moste en sloker. Forsius Fosz. 478 (1621). Törs sloken ock kräsmagad bli? Triewald Lärespån 123 (c. 1710). Slook, Sloker .. (dvs.) oskickelig och ostadig dreng. Spegel 447 (1712). En ewig otack skolen I få, sade Gubben til den sloken, som hade ridit .. (den överansträngda hästen) så illa. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Alla män äro — — äro — — ena slokar, ja just slokar! (menar fröken Malla). Engström 1Bok 61 (1905). Du måste vara en snäll och ordentlig flicka och .. inte springa efter första bästa slok vi stöter på. Malm Roberts Arund. 490 (1939). jfr BETJÄNT-, BOND-, DRÄNG-, KARL-, POJK-SLOK.
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1, om trögt o. långsamt djur; i ssgn MYR-SLOK. Anm. till 2. Den hos Möller 1: 91 (1782) anträffade formen myrslock är sannol. felaktig för myrslok; formen har sedan äv. upptagits hos Möller (1790, 1807).
Avledn. (till 1): SLOKAKTIG, adj. (numera bl. mera tillf., vard.) jfr -aktig (a). Lind 1: 1115 (1749).
Avledn. (numera bl. tillf.): slokaktighet, r. l. f. Lind 1: 1115 (1749). —
SLOKERI, n. (†) slokaktighet. Lind 1: 1358 (1749). —
SLOKIG, adj.1 (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera föga br.) som är l. liknar l. erinrar om en slok(s) l. slokar(s); särsk. liktydigt med dels: osnygg l. sjaskig l. sluskig o. d., dels: tölpig o. d. (T.) Dölpisch .. (sv.) slokig, ohyfsad. Lind 1: 545 (1749). (Sv.) Slokig .. (Om klädsel.) (fr.) Maussade. Malpropre. Nordforss (1805). Se slokig ut, (dvs.) se ut som en slok. Dalin (1854). (Jag) mötte .. tvenne slokigt klädda manspersoner. Blanche Bild. 3: 74 (1864).
Avledn. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera föga br.): slokighet, sbst.1, r. l. f. Nordforss (1805). Meurman (1847).
Spoiler title
Spoiler content