publicerad: 1945
MYRA my3ra2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(mir- c. 1780 (: mirstak). mur 1762. myra (-yy-, -ü-) 1536 osv.)
Etymologi
[fsv. myr, myra; jfr d. myre, mnt. mire, holl. mier; möjl. i avljudsförh. till fsv. mör i möra stakker, myrstack, sv. dial. möur, mör, nor. maur, isl. maurr; av omtvistat urspr.]
1) insekt av familjen Formicidæ; särsk. om insekt av släktet Formica Lin., som sedan gammalt har varit uppmärksammad för sin arbetsamhet o. sitt uppträdande i stora massor. Gula myran, myrarten Lasius flavus Fabr. Röda myran, myrarten Myrmica rubra Lin. Gack bort til myrona tu later, see vppå hennes wäghar, och bliff wijs. SalOrdspr. 6: 6 (öv. 1536). Många små myror, göra stora stackar. Granlund Ordspr. (c. 1880). Myrornas liv. Adlerz (1913; boktitel). — jfr AMASON-, ARBETS-, ETTER-, FARAO-, FLYG-, GÄST-, HÄST-, PARASOLL-, PISS-, RÖD-, SKOGS-, STACK-, SVART-, VÄRD-MYRA m. fl. — särsk.
a) i jämförelser. — särsk.
α) med tanke på myrornas mängd l. ivriga krypande i olika riktningar. På andra sidan strömmen stodo nu ryssarna, så tiockt som myror. KKD 2: 62 (1708). Hofmästare utan och lakejer med livré lupo omkring oss som myror. Berzelius Res. 18 (1812). särsk. i fråga om värk l. stickningar o. d. som känns (kännas) ss. krypande l. vandrande i kroppen l. ngn kroppsdel. I heela Kroppen lopp thet som Myror. Tranæus Medewij 35 (1690). Det kryper som myror i min fot. Auerbach (1911). jfr: (Ni) känner .. ingen dof värk eller några myror, som krypa i kroppen. Schröder Skid. 56 (1900).
β) med tanke på myrans flit o. arbetsamhet. Josefina (är) arbetsam som myran. Carlén Rosen 354 (1842). Flitig som en myra, hon arbetar för fyra. Ström SvenskOrdspr. 284 (1926).
b) med tanke på myran ss. ett obetydligt o. ringa djur. Om .. (E. G. Geijer) kan man med skäl säga: ’Han gör ingen myra ett solgrand förnär'. Dahlgren 1Ransäter 275 (i handl. fr. 1843). Heidenstam Svensk. 1: 233 (1908).
d) bildl.
α) i uttr. sätta l. skaffa l. ge ngn myror i huvudet, skaffa ngn ngt (l. mycket) att grubbla över l. att fundera på, ge ngn huvudbry; ha l. få myror i huvudet o. d., ha l. få ngt (kvistigt) att grubbla över l. fundera på, ha l. få huvudbry. Hjertenstorms besök ge mig myror i hufvudet. Envallsson SvartsjÄlsk. 2 (1790). Den processen (med torparna) skaffar honom många myror i hufvudet. Choræus Bref 21 (1799). Ingen kunde så som Zenon sätta myror i huvudet på motståndare. Grimberg VärldH 2: 316 (1927).
β) (tillf.) mera konkret i uttr. utvecklade ur α. Hvad myror månde vt af thetta brefvet krälla, / Och Davids hufvud bry, kan man sig föreställa. Kolmodin QvSp. 1: 426 (1732). Flickorna (började) att känna myror i hufvudet, då de fått se baronens ståtliga person. Mellin Nov. 2: 587 (1832, 1867).
e) om person. — särsk.
α) om flitig o. arbetsam person. Han är en riktig myra. Sundén (1887). jfr: Du Templets (dvs. ”Bacchi tempels”) gamla myra. Bellman (BellmS) 5: 123 (1783). jfr ARBETS-MYRA.
β) i pl., i namn på vissa (i sht äldre) kvinnliga välgörenhetsföreningar som insamla utrangerade o. till synes värdelösa husgeråd, kläder o. andra föremål, vilka (efter reparation) försäljas till förmån för nödlidande. Sällskapet Myrorna (i Gbg, grundat 1888). Upsala Myror. Fyris 1894, nr 70, s. 4 (i annons).
Ssgr (till 1): A: MYR-ARBETARE~0200. (mindre br.) zool. om arbetsmyra; jfr arbetare 3. UVTF 36: 3 (1888). 2NF 19: 103 (1913). —
-BAD. (myr- 1738 osv. myre- 1697, 1727) (förr)
1) bad som bereddes medelst tillsats av (dekokt på) myror (l. del av en myrstack) l. medelst tillsats av myrsyretinktur o. som användes i sht mot reumatiska åkommor. Roberg Beynon 232 (1697). särsk. (†) bildl., om svår ”pärs”. CHAnckarsvärd (1817) i HTSkån. 4: 70. Blanche Läk. 72 (1846).
2) om myrbadstuga. PH 4: 2914 (1749). Hoffgrens myrbad vid Röda Bodarna. Tersmeden Mem. 4: 105 (1751). —
-BADSTUGA~020. (förr) badinrättning där myrbad serverades. Allmänna Myrbad-Stugurs hållande. PH 4: 2914 (1749). —
-BAGGE. zool. skalbagge av familjen Cleridæ, som till utseendet påminner om myrorna; särsk. om släktet Clerus Geoffr. o. i sht om arten Clerus formicarius Lin. (äv. i uttr. rödbröstad myrbagge). Rebau NatH 1: 590 (1879). SvSkog. 379 (1928). —
-BETT. äv. (tillf.) bildl. Edla var .. för enkel i sin själ, att känna plåga af dessa myrbett (dvs. ”små förödmjukelser”). Bremer Nina 128 (1835). —
-BJÖRN. (myr- 1748 osv. myre- c. 1700)
1) (numera föga br.) yngre björn (som huvudsakligen lever av myror o. vegetabilier), gräsbjörn; i äldre zoologisk litteratur upptagen ss. särskild art l. varietet, Ursus formicarius Lin. Dahlstierna (SVS) 152 (c. 1700). Linné FörelDjurr. 19 (1748). Lilljeborg Däggdj. 621 (1874). SvUppslB (1934).
-BO, n. (i fackspr.) bostad för ett myrsamhälle. Lind (1749; under ameisen-nest). I jord eller i murken ved utgräfda myrbon. ArkZool. VIII. 26: 2 (1914). —
(1, jfr 2) -BRÄNNVIN. (förr) brännvin som kryddats gm tillsats av myror l. del av myrstack. Det Käjserliga Myr-bränvinet, som de främmande Gesandter undfå vid afskedstagandet. Bellman (BellmS) 1: 58 (c. 1770, 1790). ”Myrbränvin” användes också förr i folkmedicinen. ELönnberg (1913) hos Linné FörelDjurr. 512. —
-ETER. kem. etylester av myrsyra (etylformiat). Myrether upptäcktes 1777 af Johan Afzelius i Upsala. Berzelius Kemi 5: 1078 (1828). —
(jfr 1 a β) -FLIT. flit som liknar myrornas. (Kopparstickets teknik) fordrar framför allt myrflit och en bergsäker hand. UNT 1930, nr 10 695, s. 5. —
(jfr 1 a β) -FLITIG. [jfr d. myreflittig] (mera tillf.) flitig som myrorna. GHT 1898, nr 115 A, s. 2. —
-FRÄTARE, m. l. r. [jfr t. ameisenfresser] (†) myrslok. Thorild (SVS) 1: 433 (1782). Pfeiffer 230 (1837). —
-GÄST. zool. om smådjur (i sht insekter) som under ngn längre tid uppehålla sig i ett myrsamhälle o. därvid stå i mer l. mindre nära förbindelse med myrorna; förr äv. i inskränktare anv., om dylika djur som under en av sina levnadsperioder uppehålla sig i myrboet; vanl. i pl. Boheman ÅrsbVetA 1845—46, s. 29. Lidforss Kås. 3: 166 (1913). —
-HANE l. -HANNE. —
-HONA. —
-KOTT, förr äv. -KOTTE. [jfr kotte II] zool. gnagare av släktet Manis Lin., vars föda huvudsakligen består av myror o. termiter. Retzius Djurr. 36 (1772). —
(jfr 1 a α slutet) -KRYPNING. [jfr t. ameisenkriechen o. nylat. formicatio (till lat. formica, myra)] med. sjuklig känselförnimmelse varvid man har en känsla som om det kröpe myror över huden (l. i en lem). Myrkrypning i fötterna. Hygiea 1857, s. 502. —
-LARV. —
-LEJON. (myr- 1745 osv. myre- 1739) myrlejonsländans larv, som lever av insekter, bland annat av myror, som falla ned i den trattformiga grop i vars botten den ligger dold med bl. de uppspärrade käkarna synliga. Linné PVetA 1739, s. 15.
Ssg: myrlejon-slända. slända tillhörande familjen Myrmeleonidæ, vars larv myrlejonet är; i sht om arten Myrmeleon formicarius Lin. Dahlbom Insekt. 230 (1837). —
-LIK, adj. —
-LIKNANDE, p. adj. —
-OLJA, r. l. f. (myr- 1748 osv. myre- 1698, 1739) (förr) olja som erhölls gm digerering av myror med olja samt därpå följande urpressning. ApotT 1698, s. 52. Berzelius Kemi 6: 624 (1830). —
-PIGGSVIN~02 l. ~20. zool. kloakdjur av familjen Echidnidæ, i sht av släktet Echidna Cuv., vars föda huvudsakligen består av termiter o. myror. Thorell Zool. 2: 141 (1861). —
-SALT, n. (myr- 1798. myre- 1698, 1739) (†) om saltliknande förening som innehåller myrsyra. ApotT 1698, s. 68. Gadolin InlChem. 84 (1798). —
-SLOK, m. l. r. zool. sydamerikanskt, tandlöst däggdjur av familjen Myrmecophagidæ, vars föda består av myror o. andra insekter. Linné MusReg. XVII (1754). —
-SLÄKTE. zool. insektssläkte av familjen Formicidæ; i sht om släktet Formica Lin. Dahlbom Insekt. 273 (1837). UVTF 35: 127 (1886). särsk. (tillf.) i sg. best. allmännare, koll., om myrorna. Det, som skiljer menniskoslägtets från myrslägtets lif. Järta 2: 409 (1824). —
-SPRIT, förr äv. -SPIRITUS. (myr- 1874 osv. myre- 1698, 1739) farm. spritlösning av myrsyra (förr beredd gm destillation av myror med sprit) som användes till hudretande ingnidningar. ApotT 1698, s. 80. —
-STACK, förr äv. -STACKA, f. (myr- 1618 osv. myre- 1640—1739. myro- c. 1600—1632) stackformig hög av barr o. annat växtavfall, som utgör bostad för ett myrsamhälle; äv. om själva myrsamhället i en dylik stack. Bureus Suml. 69 (c. 1600). Månsson Trääg. 26 (1643). särsk.
a) ss. ämnesnamn. Tranæus Medewij 49 (1690). Ofta äro vägarna alltför brant sluttande, hvarför man brukar strö jord, sand eller bäst myrstack på dem. Ekman SkogstHb. 58 (1908).
b) i jämförande uttr.; särsk. med tanke på mängden av individer o. föremål i en myrstack l. på myrornas aggressivitet mot den som oroar dem. När jag (dvs. Urban Hiärne) lät tryckia min tractat om Medevi brun, var det som man hade rört i en myrstack. ÄSvBiogr. 1—6: 164 (c. 1722). Hela salen och tamburen voro som en hvimlande myrstack af folk. Bremer Grann. 2: 267 (1837). Skall jag i stället berätta om andra personer (än om mig själv)? Det vore att sticka sitt hufvud rakt in i en myrstack. Ramsay Barnaår 8: 258 (1907). särsk. i uttr. vara l. vrida sig som en orm i en myrstack, se orm.
c) bildl.; jfr b. Törneros Brev 1: 346 (1826; uppl. 1925). (Du) torde .. inse, i hvilken myrstack af oro jag befinner mig. Atterbom (1842) i 3SAH XXXVII. 2: 94. Jag längtar komma ur denna myrstack (dvs. livet i Stockholm). Geijer Brev 427 (1844). Myrstacken Belgien. Siösteen ModBelg. 157 (1906). —
-SYRA, r. l. f. (myr- 1782 osv. myre- 1774) (i fackspr.) visst slags fettsyra som i fritt tillstånd förekommer hos myror, vissa växter osv. o. numera tillvärkas syntetiskt för tekniskt bruk. Bergman Jordkl. 2: 299 (1774). Honor och könlösa (myror) hafva i ändan af bakkroppen körtlar, ur hvilka de utspruta en frätande vätska, den s. k. myrsyran. Rebau NatH 1: 628 (1879). HantvB I. 8. 2: 144 (1940). —
-SYRAD, p. adj. kem. som utgör en förening med myrsyra. Myrsyradt .. salt. Wikforss 1: 65 (1804). Pasteur har .. undersökt myrsyrad strontianjord. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 53. —
-TAFS, m. l. r. [eg. noanamn; jfr -tass, -tuss] (†) = -björn 1. Lind (1749). Hillerström Biörnf. 13 (1750). Meurman (1847). —
(jfr 1 a α) -TJOCKT, adv. (enst.) talrikt som myror. De qvickhöfde folk, som myrtiockt kräll' i China. SColumbus Vitt. 102 (c. 1670). —
-TUSS, m. l. r. [eg. noanamn; jfr -tafs, -tass] (†) = -björn 1. Nordholm Djurf. 23 (1749). Svederus Jagt 346 (1831). jfr Ekman NorrlJakt 84 (1910). —
-TÅG.
1) (†) om flygande stora svärmar av myror, när dessa para sig. Dahlbom Insekt. 274 (1837). LfF 1841, s. 150.
2) om tåg av (i sht afrikanska) vandringsmyror. Boheman ÅrsbVetA 1845—46, s. 213 (i Guyana). 2NF 6: 755 (1906). —
-TÅGOR l. -TÄGER, pl. [möjl. med syftning på att växten användes mot gikt liksom myrbad o. d.; jfr namnen drev-ettergräs, etter-gräs 2] (i folkligt spr.) linnea. Retzius FlOec. 418 (1806: Myrtäger). Wahlenberg FlSv. 394 (1824: Myrtogor; fr. Värml.). —
-VÄG. ”väg” (stig) som användes (o. är full) av myror. Linné Ungd. 2: 277 (1734). Det myllrar och krälar därnere (på gatan) som på en myrväg. Strindberg TrOtr. 2: 3 (1883, 1890). —
-VÄN, m. l. r. [efter fackordet myrmekofil, myrgäst, av gr. μύρμηξ (gen. -ηκος), myra o. -fil] zool. myrgäst; särsk. om sådana myrgäster som äro angenäma o. nyttiga för myrorna; förr äv. i inskränktare anv., om myrgäster som bl. ss. fullt utbildade förekomma i myrbon. Boheman ÅrsbVetA 1845—46, s. 29. SvUppslB 19: 467 (1934). —
-ÄGG, n. (myr- c. 1645 osv. myre- 1650) [jfr d. myreæg] eg. om myrornas ägg; vanl. ss. icke facklig benämning på pupporna till skogs- l. stackmyrorna, vilka ligga inneslutna i små ovala kokonger som ha en viss likhet med små ägg. Hampafrö och Myregg ära them (dvs. kycklingarna) .. goda. IErici Colerus 2: 189 (c. 1645). (Jag såg hur) många ovingade Arbets-Myror båro sina Linbarn, Myrägg kallade. Linné i VetAH 1741, s. 41. särsk. bildl. Han har myrägg under fötterna, d. ä. kan icke stå stilla eller trifvas på et ställe. Rhodin Ordspr. 72 (1807). —
-ÄTARE, m. l. r. zool. djur vars föda huvudsakligen består av myror. Lind (1749; under ameisen-fresser; om ett slags maskar). särsk.
-ÄTTIKA. (förr) ett slags ättika beredd gm indränkning av myror med kokhett vatten. Alm(Sthm) 1787, s. 42.
B (†): MYRE-BAD, -BJÖRN, -LEJON, -OLJA, -SALT, -SPRIT, -STACK, -SYRA, -ÄGG, se A.
C (†): MYRO-STACK, se A.
Avledn.: MYRA, v.3, se d. o. —
MYRIG, adj.2 (mera tillf.) full av l. med myror. Schultze Ordb. 3192 (c. 1755). Tamm AvlÄndAdj. 33 (1899).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content