SLURKA slur3ka2, förr äv. SLORKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(slorka 1784. slurka 1785—1906)
Etymologi
[sv. dial. slurka; möjl. besläktat med SLURK, sbst.2]
(förr) om olika slags (åtsittande, i sht kvinnliga) bahytt- l. mössliknande huvudbonader. BoupptVäxjö 1784.Hennes hår .. försvann obevekligt under en ful, tätt åtsittande gammal slurka, som var knuten under hakan. Hugo SamhOlycksb. 2: 7(1862). SD 1906, nr 355, s. 10.
