SLOVENSK slove4nsk l. slω-, l. SLOVENISK -ve4nisk, adj.
Ordformer
(-venisk 1872 (: sloveniskan, sg. best.), 1900 osv. -vensk 1880 osv.)
Etymologi
[jfr t. slowenisch; till SLOVEN l. SLOVENIEN]
som är sloven(er) l. slovener(na)s l. Sloveniens l. som härstammar från l. tillhör en sloven l. slovener(na) l. Slovenien l. som avser slovener(na) l. slovenernas språk o. dyl. l. som talas av slovener(na). Landsm. 1: 497 (1880). När för första gången en slovenisk skald införes i den svenska vitterheten, tror jag, att (osv.). Jensen Aškerc SlovBall. 5 (1901). Tillsammans med den slovenska språkgruppen, omkring 1 1/2 million människor, bilda de (dvs. den serbokroatiska o. bulgariska språkgruppen) den s. k. sydslaviska grenen av de slaviska folken. Agrell SlavMyt. 10 (1929). Den slovenska folkdiktningen är rik, ehuru den varken kvalitativt el. kvantitativt kan mäta sig med den serbokroatiska. 2SvUppslB 26: 686 (1953).
Avledn.: SLOVENSKA, äv. (numera mindre br.) SLOVENISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (-veniska 1872—1939. -venska 1903 osv.)
1) slovensk kvinna. SAOL (1900).
2) [jfr t. slowenisch] slovenernas språk, slovenskt språk, det slovenska språket. Läffler Kons. 11 (1872).
