SLUCK sluk4, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) sluck; jfr d. sluk, t. schluck, lt. sluck, alla med bet.: klunk; till SLUCKA]
(i sht i Finl.) om handlingen att dra in tobaksrök; äv. dels konkretare, om bloss (se d. o. 4) l. (allmännare) om så mycket luft som drages in på en gång vid andning (jfr DRAG I 20, särsk. 20 b), dels konkret, om cigarettstump. FoU 15: 71 (1902). Asplund Stud. 11 (1912; om cigarettstump). Innan de första sluckarna (ur pipan) dragas, får man (osv.). TurForskn. 7: 86 (1919). Gruvarbetarna .. äro nedsotade, sorgliga varelser, som aldrig få .. andas en sluck frisk, ren luft. Därs. 8: 130.
