SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLUNKA sluŋ3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. slunka; i avljudsförh. till SLINKA, v. — Jfr SLUNK, SLUNKEN, SLUNKER; utloppsrännan gjordes urspr. av sladdrigt läder]
(om ä. förh.) om öppning l. utloppsränna på pumpsättning, spygatt, sättaröppning. Lindroth Gruvbrytn. 1: 593 (i handl. fr. 1751). Spygapet, vid stora Kopparberget kalladt Slunka, då det göres af läder. Rinman 1: 206 (1788). JernkA 1862, 2: 72.
Spoiler title
Spoiler content