SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLUNKEN sluŋ3ken2, adj. -ket, -kne, -kna; -knare. adv. -KET.
Ordformer
(förr äv. slunck-)
Etymologi
[sv. dial. slunken; jfr dan. o. nor. dial. slunken; i avljudsförh. till SLINKA, v. — Jfr SLUNK, SLUNKA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) insjunken l. hopsjunken, infallen, slapp. Hiärtat helt slunckit och tunt, intett blod uthj. HdlCollMed. 1/11 1729. Raggig, slunken och grå, / är han (dvs. en hund) hemsk att titta på. Hansson FolkVis. 85 (1906, 1911).
Spoiler title
Spoiler content