SLURING slɯ3riŋ2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. sluring, sluring, skvätt, sv. slang sluring, käring, strömming, soppa, välling; jfr nor. sluring (i bet. 2); nära besläktat med nor. dial. slure, lat person, slura, lösaktig kvinna, sluren, slö, matt, fär. slúrer, fyr, krabat, mht. slūr, dagdrivare, slö krabat (t. dial. schlur, schlaur, slö krabat), möjl. till den rot (med bet.: vara slapp) som äv. föreligger i SLUDDRA, SLUMRA. — Jfr SCHLARAFF]
(numera nästan bl. skämts. l. i skildring av ä. förh.)
1) om ett slags av norrländska skogsarbetare lagad kolbulle. Hygiea 1900, 1: 127 (1894; från Ångermanl.). Keyland Allmogekost 1: 89 (1919; från Jämtl.). Sluring är en avart av kolbullarna, då man rör ut vanligt kornmjöl i vatten och steker degen i fläskflott tillsammans med fläskbitar. SvSkog. 1571 (1928).
2) (avredd) enklare soppa lagad väsentligen av spad på (salt) kött l. fläsk o. korngryn samt grönsaker; i sht om sådan soppa för utspisning av beväringar o. fängelsekunder; jfr BATALJONS-SOPPA, TISDAGS-SOPPA. Kommendörkapten 5 (1830). I Vesterås bivackerades (vid en fältmarsch) efter intagen måltid, som utgjordes af té och soppa, liknande s. k. sluring, och kokt på konserverade grönsaker och fläsk. VL 1896, nr 157, s. 2. För sin (socialistiska) tros skull ha (C. Schröder o. H. Bergegren) profätit sluringen i hvarje något så när välrenommeradt kronohäkte mellan Ystad och Haparanda. Därs. 1908, nr 124, s. 5. Somliga mena med tisdagssoppa detsamma, som annars kallas sluring. 2NF 29: 138 (1919). Sluringen med potatis och kålrötter. Widding Major. 215 (1969; i skildring av förh. 1810). särsk. oeg. l. bildl., dels om starkt förorenat vatten, dels: struntprat, smörja, ”skit”. Hva kräks ditt usla registervett för rubbad sluring? frågade Kjön argt. Nordström Landsortsb. 262 (1911). Den sluring, som under namn av Stångån rinner genom .. (Linköping). NärGickSkol. 353 (1934).
SAOB
