SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLUSK slus4k, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; l. SLUSKER slus4ker, m.; best. -n; pl. sluskar.
Ordformer
(slusk 1685 osv. slusker c. 1685 osv.)
Etymologi
[sv. dial. slusk; jfr dan. o. nor. slusk, oordentlig man; till SLUSKA, v. — Jfr SLUSKA, sbst., SLUSKIG]
(ngt vard.) ss. nedsättande benämning på ovårdad (smutsig l. trasig) l. tarvlig l. simpel l. tölpig l. socialt lågtstående man, tölp o. d.; äv. i utvidgad anv. (i ssgrna ROCK-, TAMBUR-SLUSK), om vaktmästare. Moræus Schonæus 391 (c. 1685; ss. skällsord). Jag kan berätta Er om en (man), som altid är .. den största slusker hemma .. och den nättaste när han är ute på andra ställen. Kling Spect. Zz 1 a (1735; eng. orig.: sloven). Kyrkoherden skall ju vara en ram bonde .., en riktig slusk, har jag hört sägas. Ekström Vandr. 28 (1871). Till gården hör husan och katten och kusken, / men slusken, men slusken, / och tjufven, är jämt utanför. Fröding Stänk 37 (1896). En krog .. med en hop berusade .. sluskar framför. Hedberg BleknBrud. 158 (1951). — jfr DRÄNG-, HALV-, ROCK-, TAMBUR-SLUSK.
Ssgr (ngt vard., mera tillf.): SLUSK-ELEGANS. sluskig elegans. Söderberg Förvill. 32 (1895). —
-ELEGANT. sluskigt elegant. Lindqvist BakMoln. 249 (1911). —
-FIGUR. sluskig figur (se d. o. 4). Angered-Strandberg Prär. 210 (1898). —
-HORD. hord (se d. o. 2) av sluskar. Elgström o. Tallqvist Mencken SamlFörd. 82 (1931). —
-LIKNANDE, p. adj. Dahl Forbes Kvinn. 100 (1935). —
-VANA. sluskig vana. LfF 1873, s. 386.
Avledn.: SLUSKAKTIG, adj. (ngt vard.) som liknar l. påminner om en slusk(s); sluskig. Nordforss (1805). Vi sågo (efter vistelsen i djungeln) vilda och sluskaktiga ut. Fridner Idriess AustrDjung. 142 (1938).
Avledn.: sluskaktighet, r. l. f. (ngt vard.); jfr sluskighet. Nordforss (1805).
Spoiler title
Spoiler content