publicerad: 1959
ROCK rok4, sbst.2, om sak r. l. m., om person m.; best. -en; pl. -ar (LMil. 2: 346 (1690: Pajråckar) osv.) ((†) -er Bolinus Dagb. 53 (1670)).
Ordformer
(roch 1679. rock (-å-) 1638 (: rock knappar), 1640 osv. råk 1652—1732)
Etymologi
[jfr fsv. vapnrokker, klädesplagg som bars utanpå brynja, rokärm, rockärm (ss. tillnamn), y. fsv. paltrokker, lång överrock; liksom d. rok (jfr fd. waben rok, klädesplagg som bars utanpå rustning) o. isl. rokkr av mlt. rock, av fsax. rok; jfr fht. roc (t. rock), feng. rocc; möjl. till den ieur. rot som föreligger i ir. rucht, tunika, o. möjl. (med en urspr. bet.: spånad l. dyl.) sammanhörande med ROCK, sbst.3]
1) om klädesplagg (av växlande utseende) som (vanl. bäres utanpå andra klädesplagg o.) täcker överkroppen (o. ofta därjämte en större l. mindre del av benen) o. som vanl. (oftast framtill) är försett med knäppning uppifrån o. ned (l. sammanhålles med häktor l. skärp l. dyl.); särsk. dels: till mansdräkten hörande (vanl. rakskuret) långt ytterplagg med långa ärmar, överrock, ytterrock, dels: till mansdräkten hörande plagg med långa ärmar, som går till l. strax nedanför höfterna (o. vanl. har en l. två knapprader fram), kavaj (se d. o. 3) l. jacka, dels (ofta i ssgr l. elliptiskt för sådana): för män l. kvinnor avsett långt (antingen rakt o. åtsittande l. också mer l. mindre löst nedhängande o. mer l. mindre kappliknande) plagg avsett att användas ss. skyddsplagg (särsk. i uttr. vit rock) l. ss. badkappa l. ss. bekvämt (o. varmt) överplagg för inomhusbruk l. ss. klädsel vid morgon- l. aftontoaletten (särsk. i ssgrna MORGON- o. NATT-ROCK). Ta av sig rock o. väst. Draga ngn i rocken. Linc. (1640). Några ryszer gåå här (dvs. i Sthm) igen medh långa foddrade kiortter och råcker. Bolinus Dagb. 53 (1670). Du som bär medalj på rocken, / Är för god att slåss. Runeberg 2: 85 (1848). Själfförpinande / helig broder / döljs ej under den rock jag bär. Heidenstam Dikt. 152 (1891, 1895). Bakifrån såg doktor Nea Borg ut som en ung flicka, .. med sin smärta, raka rygg i vit rock. Heerberger Dag 29 (1939). — jfr ARBETS-, BISKOPS-, BLÅ-, BOMULLS-, BOND-, BONJOUR(S)-, DAM-, DAMAST-, DAMM-, DISK-, DOFFEL-, FAMILJE-, FRACK-, FRUNTIMMERS-, GRÅ-, GUMMI-, HERR-, HÄKT-, HÖGTIDS-, HÖST-, INNE-, JAKT-, KAPP-, KARL-, KLÄDES-, KOFT-, KONTORS-, KORT-, KRIGS-, KRIGSMANS-, KUSK-, KVINNFOLKS-, LABORATORIE-, LIN-, LINNE-, LIV-, LIVRÉ-, LÅNG-, LÄGER-, LÄKAR-, LÄS-, MANDARIN-, MANS-, MORGON-, NATT-, OLJE-, OPERATIONS-, PALETÅ-, PLAST-, PRÄST-, PUDER-, RÄGN-, RÖK-, SJUKHUS-, SKYDDS-, SOMMAR-, STÄD-, SVAL-, UNIFORMS-, VAPEN-, VINTER-, VÅR-, YTTER-, ÖVER-ROCK m. fl. — särsk.
a) i ordspråk. Ondt sellskap, om de icke brenna een, så giöra de dog rocken svart. Hiärne 2Hskr. 194 (c. 1715). Han smörjer smöret på råcken och äter torra brödet, d. ä. sparar i födan för at kläda sig. Rhodin Ordspr. 72 (1807). Af rocken kännes mannen. SvOrdspråksb. 1 (1865). Det är inte rocken som gör herremannen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. engelsk rock, rock av engelskt snitt l. rock som är tillvärkad i England; förr äv. om rock av ”engelskt” (jfr ENGELSK, adj.1 d). Då .. (Gustav Vasa) gick i Upsala brukade han en röd Engelsk råck. Celsius G1 1: 5 (1746). — särsk. (†) bonjour. Björkman (1889).
d) i uttr. kronans rock, om soldatrock l. uniformsrock; särsk. i uttr. som beteckna att ngn är soldat l. gör sin värnplikt. Så att soldaten kunde se, att han är män'ska dock / Och inte aktas som en slusk, fast han bär kronans rock. Tengström Kipling 4 (1899). Vara klädd i (ta på sig) kronans rock. TySvOrdb. 1951 (1932).
e) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. om ngt som omhöljer l. betäcker ngt (jfr MANTEL 1 c α) l. utgör den yttre sidan av ngt. Min gambla årrebössa haffuer nu kledt på sig en ny råk. Ekeblad Bref 1: 115 (1652; rättat efter hskr.). Swarta Natten slår sin Rock / Ut, med fållar breed- ock sijda. Columbus BiblW L 1 a (1676). Den, som till ljusens engel sig skapar, / Kan ock klä' sig i furans gröngråa rock. Börjesson E14 129 (1846). Nelly kände endast denna stad till rocken, ej till hjertat. Heidenstam End. 59 (1889). Spillkråkan understundom ock / kom flygande i kolsvart rock. Forsslund Arb. 105 (1902). — särsk.
α) i vissa uttr.
α') vara kort i rocken (jfr β'), om person: vara kortväxt. Fast Stenbock var kort i rocken .., var han aldrig den, som behövde leta efter ett roligt svar. Heidenstam Svensk. 2: 184 (1910). Johnson GrKrilon 452 (1941).
β') vara för kort i rocken (jfr α'), vara för kortväxt, icke nå upp; ofta: vara för liten o. obetydlig, icke räcka till (för ngt), icke ha de nödiga kvalifikationerna (jfr KORT, adj. 1 c slutet). Rydberg Vigg 6 (1875). Han är för kort i rocken (dvs.) når inte upp. Östergren (1936).
γ') (tillf.) vara längre i rocken än ngn, vara mera betydande l. kvalificerad än ngn. Det finns, sedan Lloyd George för ett tiotal år sedan sattes ur spelet, ej en enda av .. (de engelska politikerna) som varit längre i rocken än varje annan dödlig. Hellström RedKav. 296 (1933).
δ') (i satser med nekande l. därmed jämförlig innebörd, numera mindre br.) (icke o. d.) ha l. äga rocken på kroppen, (icke) äga det nödvändigaste; jfr KLÄDE III c. Han är så fattig at han intet en gång äger råcken på kroppen. Modée FruR 58 (1738). Han var slarfvig, så at han knapt hade råcken på kroppen. Säfström Banquer. H 2 b (1753). Auerbach (1913).
ε') (†) icke behöva slita sönder rocken på ngn, icke behöva truga ngn. (Eng.) He needs but small Invitation, (sv.) man behöfver intet slita sönder råcken på honom, biuda starkt. Serenius Eee 3 b (1734).
ζ') (numera bl. tillf.) hålla ngn i rocken, hålla sig till ngn, hänga i kjolarna på ngn; jfr KJOL 5 c. Wingård Minn. 10: 19 (1849). En Konung med villja, mod och kraft .. kan icke lida .. att .. släpa med sig en hop medregenter eller så kallade Råd, gamla gubbar, som oftast rådlösa äro och städse hålla honom i rocken. Afzelius Sag. X. 2: 86 (1866).
η') (†) klädd i ny rock, som fått ny form l. formulering o. d.; jfr KAPPROCK 2 e slutet. De som varit auteurer och älskare af säkerhets acten hafva hopsmordt en ny reg(erings)form, .. som på klubbar blifvit upläst genom talemännens försorg. Det var säkerhets acten, klädd i ny råck. HT 1918, s. 185 (1809).
ι') (†) sticka ngt under rocken, förtära ngt, ”få ngt i västen”. (Jag) Stack för mycket champagne under rocken i natt. Michaelson Ungk. 31 (1892).
κ') (starkt vard.) vara borta med rocken, vara bortkommen (i l. ss. ngt). Inte heller som all round-reporter är .. (en viss journalist) borta med rocken. GHT 1943, nr 280, s. 17.
β) sport. i fotboll o. d.: försvarsspelare som ständigt markerar en av motståndarnas forwards; jfr ROCK-TAKTIK samt YTTER- o. ÖVER-ROCK.
2) metonymiskt för: man (iklädd visst slags rock); särsk. i förb. med adj.-attribut angivande färg o. d.; numera i sht ss. senare ssgsled. Blå rock (jfr 1 c), se BLÅ 1 k ϑ β'. År 1832 anhöllo flera Indiska (dvs. indianska) stammar hos Congressen, att ”deras hvita bröder ej måtte vidare skicka till dem dessa Svarta Rockar (dvs. metodister)”. SvLittFT 1835, sp. 776 [efter motsv. anv. av eng. black coat]. De bjärtröda rockarna (dvs. jägarna) sutto redan i sadeln. Lindqvist Dagsl. 3: 183 (1904). jfr: Hvita rockar på svarta hingstar, det är Uplands dragoner. Strindberg NRik. 2 (1882). — jfr BLÅ-, GRÅ-, LÅNG-, RÖD-, SVART-ROCK.
3) om klänning; numera bl. om ett slags förr (i sht under förra hälften av 1800-talet) använd lång (dam)klänning (med åtsittande liv) som liknade en rock (i bet. 1) gm att den (vanl.) var försedd med långa ärmar o. med knäppning uppifrån o. ned framtill (jfr ROCK-KLÄNNING); äv. om dylik klänning som var helt öppen framtill; förr äv. om forntida grekisk kvinnoklädnad; i ä. språkprov ofta svårt att skilja från 1. Nordenflycht (SVS) 3: 133 (1759; om forntida grekiska förh.). Botin Utk. 653 (1764; om medeltida förh.). De eleganta damerna begagna nu nästan intet annat än rockar, som äro öppna framtill, till och med i salonger och vid stora middagar. SthmModeJ 1847, s. 71. Kleen Kvinn. 105 (1910).
4) [efter motsv. anv. i t.] (†) kjol. Lenæus Hübner 15 (1726). (Fr.) la jupe (sv.) qvinfolcks rock. Biurman FrSpr. 47 (1729); möjl. ssg.
Ssgr (i allm. till 1): A: ROCK-ARM, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2319). (numera bl. vard., mindre br.) rockärm. KKD 1: 143 (c. 1710). Weste (1807). —
-AVGIFT~02, äv. ~20. avgift (till rockvaktmästare o. d.) som erlägges för förvaring av ytterkläder o. d. i ett kapprum l. en garderob i en offentlig lokal (t. ex. en restaurang), garderobsavgift, rockpängar. Dagen 1915, nr 319, s. 5. —
-BÅR. provisorisk bår åstadkommen gm att man stuckit in två störar l. dyl. genom de ut- o. invända ärmarna på två rockar l. tröjor o. d. Hemskydd. 183 (1939). —
-FICKA. SedolärMercur. 3: nr 10, s. 2 (1731). Jag gick .. med händerna i rockfickorna och frös lite. Heerberger NVard. 100 (1936). —
-FLIK. nedhängande flik (se d. o. 1) på rock; särsk.: rockskört. KKD 7: 273 (c. 1725). (Han) flydde med konstapeln hängande i rockfliken ut genom bakvägen. SmålAlleh. 1883, nr 122, s. 3. —
-FODER. (rock- 1687 osv. rocke- 1684) foder (se foder, sbst.2 4) till rock; äv. om löst (icke vid rocken fastsytt) foder. 1 gl:t Rockefoder af brunt tygh. BoupptSthm 1684, s. 724 b. Engström Bouppt. 231 (1930). —
-HÄNGARE, r. l. m.
2) i en rock fastgjord (band)ögla l. stropp l. kedja o. d. vari rocken upphänges. TLev. 1904, nr 46, s. 2. Rockhängaren sticker upp i nacken. Lagerlöf Saga 220 (1908). —
-HÄNGLÅS~02, äv. ~20. (mera tillf.) med kedja försett hänglås varmed en (ytter)rock kan låsas fast vid en klädhängare o. d. i en garderob l. vestibul o. d. (för att förhindra att rocken stjäles). SvD(A) 1942, nr 300, s. 10 (om danska förh.). —
-KLÄNNING. klänning i rockmodell; klänning med knäppning uppifrån o. ned framtill; särsk. om ett slags förr använda sådana klänningar (jfr rock, sbst.1 3). BoupptVäxjö 1805. Budk(Brage) 1924, s. 18. —
-KNAPP, r. l. m. (rock- 1638 osv. rocke- 1649—c. 1750. rocks- 1658) knapp i rock; knapp (av en modell som är) avsedd till rock(ar). BtÅboH I. 13: 288 (1638). (K. XII:s) sed var at, när han talade med mig, hålla i en min råkkeknapp och vrida på honom, tils han blef lös och föll ned. Rhyzelius Ant. 82 (c. 1750). I hvardera Tröÿan eller Västen sitter 18 stn Råck knappar, samt .. Väst knappar i bÿxorne. KlädkamRSthm 1753 A, s. 447. FoF 1941, s. 120. jfr mässings-rockknapp.
Ssg: rockknapp-skål. (†) om den skålformiga delen av ett slags större, välvd rockknapp. De förmögne (i Vimmerby använde) grådt kläde med Silfverknappar, af den storlek, att man kunnat bruka råckknapskålen till brännvins tumlare. Crælius TunaL 211 (1774). —
-KRAGE. jfr krage 2 a. 1Saml. 1—6: 421 (1774). Blåfrusna menniskor rusa fram (på gatan) med händerna i fickan och uppslagen rockkrage. Heidenstam End. 287 (1889). —
-MÄRKE.
2) (kontra)märke tjänande ss. kvitto vid återfående av ytterkläder o. d. som avlämnats i ett kapprum l. en garderob i en offentlig lokal (t. ex. en restaurang). PT 1913, Bih. s. 6. —
-PLÅT. (mera tillf.) namnplåt i l. till (ytter)rock. Graverade rockplåtar. KatalÅhlénHolm 36: 258 (1916). —
-PÄNGAR, pl. rockavgift. SöndN 1902, nr 40, s. 2. Anm. I samma bet. som rockpängar förekommer äv. (numera föga br., skämts.) det efter mönster av dricks bildade rocks. SöndN 1902, nr 45, s. 3. SvD(A) 1938, nr 16, s. 10. —
-SKYDD. på herrcykel: anordning som hindrar (ytter)rock o. d. att komma i beröring med bakhjulet l. drivkedjan; jfr kjol-skydd, klännings-skydd. KatalAhlénHolm 118: 301 (1939). —
-SKÖRT, äv. (numera nästan bl. i Finl.) -SKÖRTE. (rock- 1740 osv. rocke- c. 1775, 1790) skört på rock; i sht förr äv. i sådana uttr. som ha ngt i rockskörtet, ha ngt i rockskörtsfickan. Nordberg C12 2: 374 (1740). (Han) sade .. jag har 2:ne buteljer vin, jag frågade: hvar har du dem? (Han svarade:) i rockskjörtet. HSH 1: 242 (c. 1750). Pojkar med flaxande rockskört som vischar sina flickor mot skyn. Olsson Fröding 328 (1950). särsk. mer l. mindre bildl. Förbundet 1914, nr 9, s. 3. särsk.
a) i uttr. hålla ngn i rockskörtet l. rockskörten, hålla ngn tillbaka, hejda l. hindra ngn. Strindberg TjqvS 3: 32 (1887). Må han resa! Jag kommer icke att hålla honom i rockskörten! Bergman JoH 299 (1926).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. rycka ngn i rockskörtet, uppträda respektlöst mot ngn, reta l. irritera ngn. Polyfem I. 1: 3 (1809).
Ssgr: rockskört- l. (vanl.) rockskörts-ficka. (i sht förr) ficka på insidan av ett rockskört. Larsson Hemmab. 29 (1916).
-SLAG. rockuppslag. SthmModeJ 1847, s. 15. Vanteck (stack) varsamt .. vildrosen innanför rockslaget. Nilsson HistFärs 224 (1940).
Ssg: rockslags-märke. märke (se märke, sbst.1 2 e α β') avsett att bäras på rockslaget. Motorför. 1927, nr 3, s. 9. —
-SNÖRE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2320). (rock- 1673 osv. rocke- 1672) (numera bl. tillf.) snöre l. snodd o. d. avsett (avsedd) för prydande av rockar; jfr kjol-snöre. BoupptSthm 1672, s. 302 a. —
-STYVNING. särsk. (i fackspr.) konkret, om material (t. ex. kanfas) som insattes l. är insatt i en rock för att göra den fastare o. styvare o. hindra den att förlora formen. Östergren (1936). —
-SÄCK. (rock- 1696—1910. rocka- 1705. rocke- 1718) (numera bl. arkaiserande, i skildring av ä. förh.) ficka l. pung som är fäst vid l. i en rock. FörarbSvLag 7: 384 (1696). Heidenstam Svensk. 2: 214 (1910). —
-SÖM; pl. -sömmar. söm i rock. Ödmann StrSaml. 3: 31 (1788). Med blankslitna rocksömmar och bläck på fingrarna marscherade Müllern framför sina kanslister. Heidenstam Svensk. 2: 203 (1910). —
(1 e β) -TAKTIK. sport. i fotboll o. d.: taktik som går ut på att låta försvarsspelare ständigt markera en (l. flera) av motståndarnas forwards. IdrBl. 1935, nr 99, s. 9. —
-UPPSLAG~02, äv. ~20. (upp)slag på rock. Schultze Ordb. 4523 (c. 1755). Malmberg StyckVäg 101 (1950). —
-VAKTMÄSTARE~0200. person med uppgift att (vanl. mot rockavgift) ta emot gästers o. besökares ytterkläder o. d. till förvaring (o. hjälpa dem av o. på med dem) i ett kapprum l. en garderob i en offentlig lokal (t. ex. en restaurang), garderobsvakt. Lundegård Tit. 318 (1892). En kafégäst anförtror sina ytterplagg åt rockvaktmästaren i tamburen. Björling CivR 153 (1908). Gullberg AndlÖvn. 91 (1932). Anm. I sht förr användes om rockvaktmästare starkt vard. l. skämts. ordet rocambole (rocc-, rock-), behandlat dels ss. ett personnamn, dels ss. ett appellativ (med best. -en) [sannol. (med skämtsam anslutning till rock, sbst.2) av personnamnet Rocambole, känt ss. namn på hjälten i berättelser av den fr. författaren P. A. de Ponson du Terrail († 1871)]. Strix 1911, nr 36, s. 4. En liten glasbur i vilken Rockambole skymtar då och då. Söderberg Aft. 4 (1912; i scenanvisning). NSvSkämtl. 128: 40 (1919). TurA 1956, s. 76. —
-ÄRM. [fsv. rokärm (ss. tillnamn)] ärm på rock. Rycka ngn i rockärmen. Skaka ngt ur rockärmen, särsk. bildl.: med största lätthet åstadkomma ngt, ”skaka ngt ur ärmen”. Humbla Landcr. 292 (1740). Ett barns vilja är i fars rockärm och mors klädningsficka. Topelius EvBarn. 106 (1893). Östergren (1936).
B (†): ROCKA-SÄCK, se A.
C (†): ROCKE-FODER, -KNAPP, -SKÖRT, -SNÖRE, -SÄCK, se A.
D (†): ROCKS-KNAPP, se A.
Avledn.: ROCKAKTIG, adj. (mera tillf.) till 1: som liknar l. erinrar om en rock. En .. rockaktig klädning. Kleen Kvinn. 44 (1910).
Spoiler title
Spoiler content