SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄLLAK snäl3a2k, äv. snäl4ak, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[av SNÄLL o. ELAK]
(skämts. o. vard.) på en gång snäll o. elak. Man drar upp gränser mellan snälla och elaka ... När människor i själva verket är varken det ena eller det andra utan snällaka rätt och slätt. Gustaf-Janson Stamp. 271 (1951). DN 1967, nr 238, s. 13.
Avledn. (skämts. o. vard.): SNÄLLAKHET, r. om egenskapen att vara på en gång snäll och elak. Gustaf-Janson Stamp. 272 (1951).
SNÄLLAKING, m.//ig. [jfr med avs. på bildning elaking] person som är på en gång snäll och elak. SvD(A) 1960, nr 290, s. 18.
Spoiler title
Spoiler content