publicerad: 1980
SNAFS snaf4s, n.; best. -et.
Ordformer
(förr äv. -ff-)
Etymologi
[sv. dial. snafs, m. l. n., munfull, smuts, skräp, strunt(prat); jfr d. snavs (best. -et), orenlighet, smuts, något uselt l. dåligt, nor. dial. snafs (best. -en), bit, stump, munfull; vbalsbst. till SNAFSA]
(numera bl. i vissa trakter, vard.)
1) motsv. SNAFSA I 1, koll. l. ss. ämnesnamn, om (förorenande) små avskilda stycken l. partiklar (som finns i l. på ngn l. ngt); i sht liktydigt med: orenlighet (se d. o. 1, 2) l. skräp l. smolk l. smuts. De mesta fiskar lefwa af smådjur och allt det snafs, som finnes i wattnet eller faller deri. Berlin Lsb. 112 (1852). Snafs .. (dvs.) Smolk. FoU 15: 72 (1902). Det tar tid att skölja bort allt snafs och alla lavarester ur garnet. DN 1973, nr 165, s. 25.
2) oeg. l. bildl., om ngt odugligt l. dåligt l. mindervärdigt o. d., strunt l. skräp l. smörja (särsk. liktydigt med: struntprat). Ett sådant Ryckte (att enväldet skulle förkunnas) kringlöper och man väntar på Middags stunden höra i Dag Basunerne. Sådant Snaffs. CAEhrensvärd Brev 2: 232 (1799). Det publicistiska snafs, som kallas ”Framåt.” FolkT 1878, nr 104, s. 1. Jag tycker verkligen du kunde låta bli att lära barnen sådant snafs (dvs. att dansa). Forssman Aftonl. 12: 83 (1904). (Obduktionsläkaren sade om den drunknade flickan:) Hon hade fått för mycke vatten i sig, inte en penal annat, och inte barn eller nåt sådant där snafs utan fin och vacker som en Guds ängel. Larsson Hemmab. 48 (1916). SAOL (1973; angivet ss. provinsiellt).
Avledn.: SNAFSIG, adj. [sv. dial. snappsug, snaffsoger, snafsig, som äter osnyggt, smutsig, nedsolkad, tarvlig, dålig; jfr d. snavset, nor. snafset, båda med bet.: smutsig; delvis möjl. avledn. av snafsa] (numera bl. i vissa trakter, vard.) till 1: smutsig; stundom äv. (jfr SNAFS 2) oeg. l. bildl.: tarvlig l. usel l. dålig. Snafsi(g) .. (dvs.) Tarflig, dålig. FoU 15: 72 (1902). Snafsig .. (dvs.) smutsig; ibl. även .. dålig, ’bara skräp'. Östergren (1942).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content