SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNIKUS sni4kus, m.//(ig.); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till SNIKA, v.2 (o. SNIKEN); med avs. på avledningssuffixet jfr FRISKUS, FRÄCKUS]
(vard., tillf.) sniken l. girig person. Vid ett möte i Göteborg .. föreslog snikusen Nils Holmberg och hans likaledes oborstade hustru att mötesdeltagarna skulle aväta en middag på en finare restaurang för de pengar som fanns i (tidningen) Gnistans kassa. Klasskampen 1970, nr 3, s. 58.
Spoiler title
Spoiler content