SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÖPLIG snø3plig2 l. snöp3lig2 (uttalas i allmänhet: snö`ppligg Dalin), äv. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) SNÖPELIG snø3pe- l. snöp3e-, förr äv. SNYPPLIG l. SNYPPELIG, adj. -are (PrivSvStäd. 4: 121 (1595: snöpligere), Murenius AV 172 (1648) osv.) ((†) superl. -st VDAkt. 1729, nr 124 (: det snöpligste boställe)). adv. = (†, AOxenstierna 9: 258 (1633), Runius (SVS) 1: 24 (c. 1710)), -A (†, G1R 2: 128 (1525), Schultze Ordb. 4662 (c. 1755)), -E (†, G1R 28: 348 (1558)), -EN (G1R 26: 865 (1556) osv.), -T (HH XXXIV. 2: 245 (c. 1715: snöppligit), Serenius (1741) osv.).
Ordformer
(snyp- 1526—1747. snypp- 1541. snyppe- 1526—1541. snÿppe- 1600. snöp- 1525 osv. snöpe- 1556—1943. snöpp- 1572—1889. snöppe- 1593—1748. — n.sg. o. adv. -ligit (-et) 1526—1802. -ligt 1645 osv.)
Etymologi
[fsv. snyppeligit, n. sg., snyppeligha, pl., snyppeliga, snyppelige, snöppelica, adv., sv. dial. snöp(e)li, snöpple, snyppli (om klädesplagg äv.: kort l. snäv); jfr fvn. sneypiligr; till SNÖPA; formerna med y beror sannol. på ljudlagsenlig utveckling i vissa dial.; jfr ASundqvist i NordStFilolLingv. 403 ff. (1976)]
1) om ngt sakligt konkret: som är dålig l. eländig l. usel (o. som man därför måste skämmas för); äv. (o. numera bl., ngn gg arkaiserande) om kropp(sdel): som man måste skämmas för, skamlig, ofullkomlig, ringa; förr äv.: förgänglig (i avledn. SNÖPLIGHET). The kropsens lemmar .. wij holla icke alstings höwisk wara, them lägge wij mästa ären vppå, och the oss snyppeligha synes, them prydhe wij aldra mäst. 1Kor. 12: 23 (NT 1526; Bib. 1917: dem som vi blygas för). En fattigh man j snypligh klädhnat. Jak. 2: 2 (Bib. 1541; NT 1526: vsull). De löszörer hann .. bekom wore mächte snÿppelige och skamlighe. 3SthmTb. 3: 148 (1600). Vår stackars förgängliga, skröpliga och snöpliga kropp. Billing 1År 307 (1916).
2) om person.
a) (†) vanartig. En klook tienare skal rådha offuer snöpligh barn. Ordspr. 17: 2 (Bib. 1541; Luther: vnvleissige erben).
b) (†) som åtnjuter ringa anseende l. har det illa ställt, ringa l. eländig o. d. Präst måste ey wara en snöpliger Armling. Törnewall E 6 b (1694). Borg Luther 1: 181 (1753).
c) (numera föga br.) misslyckad l. ömklig; äv.: snopen (till mods). Kellgren (SVS) 2: 192 (1783). (Jag) Kände mig ganska snöplig till mods. Grebst Korea 365 (1912).
3) om ngt abstrakt: som är dålig l. oförmånlig (o. medför l. är förenad med skam); skamlig, vanhedrande; numera nästan bl. med förbleknad bet.: som (medför l. är förenad med skam o.) är oväntad l. sämre än väntat l. sämre än tillbörligt, snopen l. försmädlig l. misslyckad l. ömklig l. jämmerlig; förr äv.: osedlig l. otuktig l. liderlig. 1Kor. 7: 36 (NT 1526). Lasta .. icke .. någhon för hans snöpligha anseende skul. LPetri Sir. 11: 2 (1561; Apokr. 1921: för hans utseendes skull). (Freden) bringer å banen / Daad-löse Syslor, lärdt Dwalerij, förgäfligit Arbet; / Tijd-förderff vthi Leek, och Fröias snöplige Tienster. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). (Jesus) wille för wåra skul lida en död, så swår, smärtefull och snöpelig död, som (osv.). Spegel Pass. 24 (c. 1680). Hos alla .. lämnade den danska frågans snöpliga utgång kvar en vemodig känsla. De Geer Minn. 1: 258 (1892). En lite snöplig fjälltur hör .. till det som inte förgätes. Wigforss Minn. 2: 50 (1951). — särsk.
a) om ngt som sägs l. yttras: snäsande, nedsättande, vanhedrande, skymflig, särsk. (o. numera nästan bl.) med förbleknad bet., om svar: som (medför l. är förenat med skam o.) är sämre än man väntat, försmädlig l. (kort o.) avvisande; förr äv. om argument l. ursäkt: dålig l. värdelös; jfr c o. SNIPPLIG, SNUPPLIGEN 1. LPetri 4Post. 3 b (1555). Schroderus Os. 1: 16 (1635; om argument). (Erik smädade Lars) kallandes honom een gammall swältingh medh flere andra snöpliga ord. BtÅboH I. 9: 84 (1637). The lata, och om sin Saligheet lijtet bekymbrade förewända sigh ingen tijdh .. (till katekesens inlärande) hafwa! en snöpligh Vrsecht. Gezelius PerbrCom. B 2 a (1673). Det snöpliga svaret gav dem litet att tänka på. Östergren (1943).
b) (†) om värde: ringa. (Josef) wardt .. sold för ganska snöpligt wärde. Spegel GW 274 (1685).
c) ss. adv.; förr särsk. dels: illa, dels: utan heder(sbetygelser) l. icke ståndsmässigt, dels (motsv. a): snäsande l. skymfligt o. d.; jfr SNUPPLIGEN 2. Ære monghe stycke snöpliga med faren (dvs. skötta) hooss eder j clösterith för .. (den avsatte föreståndarens) oc hanss parties skwldt. G1R 2: 128 (1525). (Vi) see icke gärne, ath thu (dvs. prins Erik) offtere och på enn annen tijd så snöplige skulle skelijes ifrå osz (utan att vi följde dig o. utan kanonsalut). Därs. 28: 348 (1558). Lallis hustro haf(we)r warit alt för myckit Barbarisk och omild emoot .. (biskopen), Swarat hånom snöpligen. RannsaknAntikv. I. 1: 288 (1674). Strindbergs teaterbana, som snöpligt nog slutade med att han fick tjänstgöra som sufflör vid höstens elevuppvisning. Lamm StrindbgDram. 1: 33 (1924).
Avledn.: SNÖPLIGHET, r. l. f. till 1, 2 b, 3: ringhet l. förgänglighet l. skam l. vanheder; numera bl. med förbleknad bet., om förhållandet att ngt (medför l. är förenat med skam o.) är oväntat l. sämre än man väntat l. ömkligt o. d., ynklighet. Thet wardher sådt vthi förgengeligheet, och wardher vpstondandes vthi oförgengeligheet, Thz wardher sådt vthi snypligheet och wardher vpståndandes vthi herligheet. 1Kor. 15: 43 (NT 1526; Luther: ynn der vneere, Erasmus: in ignominia, gr.: ἐν ἀτιμία; Bib. 1917: i ringhet). Kundhe hans nadhe wel lidha ath j findtlandt ginghe alenesthe reffuelsth mynth, thet swenska kwndhe wel forytthras her (i Sv.), huar thet icke waare hanss nadhe tiil en snypligheet. G1R 3: 134 (1526). Alla Menniskiors kroppar .. (komma) icke aleenast til wanmechtigheet, vthan ock til snöpligheet, sedan Anden skils widh them. PJAngermannus CChristierni A 8 b (1602). (En vindpust som kom badkappan att öppna sig o. blotta den nakna kroppen, var orsak till) den .. snöplighet, med vilken den (på stranden) nyss så värdige munken galopperade därifrån. Posse BrokFrih. 108 (1932).
Spoiler title
Spoiler content