SONOMETER sonome4ter, r. l. m.; best. -n; pl. -metrar.
Etymologi
[liksom t. o. eng. sonometer av fr. sonomètre, av nylat. sonometrum, av lat. sono-, ssgsform till sonus, ljud (se SONANT), o. -METER]
(i fackspr.) apparat för mätning av tonhöjd, monokord; äv. om apparat för mätning av ljudintensitet, t. ex. vid prövning av en persons hörsel, audiometer. Sonometer .. (dvs.) tonmätare. Andersson (1845). För att bekräfta lagarne för strängars svängningar, begagnas ett instrument, kalladt .. sonometer ... Det består af en resonnancelåda .., på hvilken äro spända två eller flera strängar. Fock 1Fys. 259 (1853). En registrering med sonometer (vid lodning) ger möjlighet att iakttaga ekoimpulsens karaktär. SvGeogrÅb. 1933, s. 119. En .. undersökning (av motorbullret) i trafikvimlet i Paris med hjälp av en bil, vilken .. försetts med en ljudmätare, eller ”sonometer”. Motorför. 1955, nr 5, s. 11. Lindskog o. Zetterberg (1975; för hörselprövning).
Avledn.: SONOMETRISK, adj. [jfr fr. sonométrique] (i fackspr.) om avläsningsmetod: som bedrivs med sonometer. Avläsningsmetoden (vid lodning med det av A. Behm konstruerade ekolodet), som man kan benämna sonometrisk, har stora fördelar. SvGeogrÅb. 1933, s. 119.
SAOB
