SORTLINA sor3t~li2na l. SORKLINA sor2k~, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(sorg- 1851—1853. sork- (-ck-) 1730 osv. sort- 1796 osv. sålk- 1803. — Med avs. på senare leden se LINA, sbst.1)
Etymologi
[av lt. sorglien l. nl. zorglijn l. t. sorgleine, av sorge resp. zorg, omsorg, försorg (se SORG), o. lien resp. lijn l. leine, lina (se LINA, sbst.1); formen med -k- i sv. beror på det tyska resp. nederländska uttalet av -g- i förleden ss. -k-; formen sort- är ombildning av sork- (möjl. med anslutning till SORT)]
sjöt. vid båtroder fäst lina (se LINA, sbst.1) med uppgift att hindra rodret att gå förlorat, om det hakas ur sina fästen. Rajalin Skiepzb. 174 (1730). Då de trodde, att jag gått till botten, satt jag under akterhvalfvet och höll mig väl fast i sortlinan. Rydberg Frib. 363 (1857). Sortlinan .. har till uppgift att hindra förlust av rodret. Weinberg Sjömansk. 137 (1954).
