[jfr t. sottie, eng. sotie; av fr. sotie, till fr. sot, narr (se SOTT, sbst.2)]
litt.-vet. under 14- o. 1500-talen i Frankrike utvecklad typ av fars kännetecknad av att i rollistan ingick en l. flera stolliga l. tokroliga personer; i sg. best. äv. om den litterära genre som farser av denna typ bildar; jfr SOTTIS 2. NF(1890). Vi finna .. (på 1400-talet) vid sidan af den komiska monologen samt sottien eller narrspelet äfven farsen, utvecklad till en betydande höjd. VLitt. 2: 203(1902). De sociala avigsidorna satiriserades särskilt i den s. k. sottien, narrspel med allegoriska personer. Wrangel Dikten 268(1912). (Moraliteterna), liksom deras komiska vrångbild, sottierna, spelades icke av confrérierna (dvs. de sällskap som hade monopol på religiösa skådespel) utan av studentsällskap under olika namn. 3NF 7: 1026(1927). Ett 30-tal sottier (från 14- o. 1500-talen) äro bevarade. 2SvUppslB 26: 1057(1953).
SAOB
