SOURCE, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. source, av ffr. source, eg. substantiverat p. pf. av sourdre, uppvälla (om vatten), av lat. surgere, höja sig (se RESURREKTION). — Jfr RESURS]
(†)
1) källsprång, källa (se d. o. 1). (I en god surbrunn) Måste sourcen eller språnget wara mycket diupt. Hiärne Suurbr. 126 (1680).
2) bildl.: ursprung l. upphov, källa (se d. o. 2); särsk.: informationskälla. Source, (dvs.) rot: vphof. Swedberg Schibb. 298 (1716). (En person som skrivit en nekrolog över J. Serenius) säger .., at utom min bulletin äro hans sourcer (holländska tidningar). CCGjörwell (1776) i HH XXXII. 1: 49. Ehrengranat kom i natt med bref och bulletins af den 23, som voro oändligen välkomne, efter de ändtligen upplyste oss om händelser som förut ansågos som högst olycklige. .. Ingen annan source var här tills i dag. Ännu äro Norra Finska Arméens öden oss okända. BrinkmArch. 2: 214 (1808).
SAOB
