SOUSAFON sω1safå4n l. sωs1-, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. sousaphon av eng. sousaphone; av efternamnet på den kände amerikanske marschkomponisten J. P. Sousa (1854—1932) som introducerade instrumentet i USA, o. -FON]
mus. ett slags cirkelformigt i sht i (amerikanska) militär- l. blåsorkestrar använt blåsinstrument (tuba) som (liknar ett helikon (se HELIKON, sbst.2 2) men i motsats till detta) har ett framåtvänt (urspr. dock uppåtvänt) stort klockstycke (ljudtratt). Orkesterjourn. 1935, nr 5, s. 12. På bilden visar .. (N. N.) hur man rätt ska blåsa sousafon. ST 1949, nr 217, s. 1. (Det blev) En jämmerlig konsert .. när .. (den nyinskrivne medicine studeranden vid ”skändningen”) skickades i väg ut på stan med en jättestor soussafon för att spela tillsammans med (den likaledes nyinskrivne) cittravirtuosen .. (N. N.), som aldrig hållit i ett sådant instrument tidigare. AP 1953, nr 51, s. 2. Den första sousafonen byggdes 1892 med uppåtvänt klockstycke, men först ett instrument byggt 1898 med framåtvänt klockstycke fick vidare spridning. 2SohlmanMusiklex. (1979).
SAOB
