SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1983  
SPASTIKER spas4tiker, m.//ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. spastiker, t. spastiker; till lat. spasticus (se SPASTISK)]
med. person som visar spasticitet i vissa muskelgrupper, spastisk. 2SvUppslB (1953). Det finns (på vårdhemmet) bilder, som bränner sig in på näthinnan: de svåra gravt efterblivna spastikerna, som ständigt måste ligga, stödda av kuddar. SvD(A) 1962, nr 76, s. 6.
Ssgr (i sht i fackspr.): SPASTIKER-FALL. jfr fall XII 4 f. Östergren Ant. 15/3 1952.
-HEM. vårdhem för spastiker. SvD(A) 1951, nr 252, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content