SPEDIERA sped1ie4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. SPEDERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(speder- 1634—1873. spedier- 1649 osv.)
avsända l. utskicka l. befordra (ngt l. ngn); uträtta (ngt); numera bl. (handel.) i fråga om yrkesmässigt mottagande l. avsändande l. befordrande av gods för annans räkning (inbegripet upprättande av därför nödiga handlingar m. m.); jfr BEFRAKTA, EXPEDIERA. Osäkerheten ähr numehr så stoor, att Jag (dvs. A. Oxenstierna) på ordinarj wäger och poster .. nästan inthet af importantz dierfwes att spedere för ähn Posterna på andra wägar och orter kunne blifwe inrättade. HSH 32: 204 (1634). Jag förnimmer .. af våre till Muscaw spederedhe sändebudz relation till regieringen .. at (osv.). AOxenstierna 13: 160 (1635). Effter mädh dänna påsten tienden var ankommen om tractaternes underschrifvande i Nürenbergh, hölt K. M:t för gått vara, om någre skiep kundhe hedan spedieras till folketz öfverförssell (till Sv.). RP 13: 278 (1649). Spediera .. (dvs.) uträtta. Gynther ConvHlex. (1848). Spediera och omlasta gods snabbt och billigt. Flyckt o. Wiberg JärnvHb. Ann. 6 (1915). IllSvOrdb. (1955).
